The Globe – en ny klassiker? (feb 2007)

Globe-vinjettAlla har vi våra drömmar. En del drömmar kanske kan förverkligas ganska omgående, andra tar längre tid – eller så går de aldrig någonsin i uppfyllelse. Men även en dröm som aldrig blir verklighet har ett värde, för hoppet finns alltid att undret kanske någon gång inträffar. Jag tänkte nu berätta om en dröm jag hade i många år och som så småningom kom att förverkligas, även om det inte skedde på det sätt jag från början tänkt mig.

På 90-talet gjorde jag med min enkla hobbyutrustning en del pipor. Resultaten av mina ansträngningar var varierande, en del pipor blev riktigt lyckade och de röker jag än i dag, andra blev mest skräp. En sak jag snabbt lärde mig var att en pipa sällan eller aldrig blev sådan som jag tänkt mig från början. Det fanns många orsaker till detta, ofta innehöll träet en massa fel som måste undvikas och då fick modellen ändras, eller så gick inte borrningen riktigt så som jag tänkt mig och så fick man anpassa sig efter det, eller så råkade jag av misstag slipa av lite för mycket någonstans och då blev heller inte slutresultatet vad jag från början hade avsett.

Globe-01I alla fall var min dröm att göra en pipa med ett stort, klotrunt huvud. Jag vet inte hur många gånger jag startade med föresatsen att just den här pipan skulle bli sådan, men jag lyckades aldrig. Till slut gav jag upp. Men drömmen fanns kvar i bakhuvudet och då jag vid ett tillfälle träffade pipmakarna Anders Nilsson och Martin Vollmer frågade jag om de inte kunde göra en sådan pipa åt mig. Visst, de tyckte det var en trevlig utmaning och vi diskuterade igenom hur jag ville att pipan skulle se ut. Halsen skulle vara ganska smal och så pass lång att munstycket i sin tur kunde göras så kort som möjligt. Dessutom skulle pipan vara försedd med en silverring. Några dagar senare fick jag via mail en ritning med deras förslag och efter att vi gjort några smärre ändringar kom skissen att se ut som på bild 1.

Det var en spännande tid som följde. Anders och Martin fotograferade varje moment i tillverkningen, och bilderna skickades till mig så att jag fortlöpande kunde följa utvecklingen. Under dessa veckor hade jag alltid bråttom hem för att se vad som fanns i min e-brevlåda den dagen. När pipan var färdig hade det blivit drygt 150 bilder. Det lär inte finnas många pipor som dokumenterats så noggrant.

Den första klossen Anders och Martin valt ut fick kasseras efter att man svarvat halsen, eftersom där var ett stort fel. Detta att man inte lyckas på första försöket är nog snarare regel än undantag, åtminstone då man ska göra en pipa i en speciell modell. Men med den andra klossen var man mer lyckosam och med hjälp av text och bilder ur de mail jag fick, ska jag nu låta Er följa tillverkningsprocessen:

Globe-02Här har vi sågat bort det mesta av ”dödköttet”. Bara lugn, de pålimmade bitarna är till för att skydda klotsen mot tryckmärken i svarvchucken – de kommer inte att utgöra delar av den färdiga pipan… Dessutom ser du plastmallen vi gjort utifrån skissen, för att lättare kunna leta fram lämplig briarklots, och rita ut formen.

Globe-03

 

 

Halsen svarvas.

 

 

Globe-04

 

Svarvning av huvudets ovansida och därefter borrning av tobakshål. Borret är hemgjort, och fungerar bättre än något köpt vi provat. Allt ska man behöva göra själv…

 

Globe-05

 

Så här långt gick det att komma med svarvens hjälp. Resten blir helt och hållet på frihand…

 

 

Globe-06

Martin går lös vid slipskivan…och fortsätter med Dremel…och fil…samt avslutningsvis smärgelduk, följt av massor av slippapper. Ett, kan det tyckas, onödigt besvärligt sätt att producera briarmjöl.

 


Globe-07
Så här långt har vi kommit nu. Som du ser är roten dessvärre inte helt ren. Det nog bra med en svart eller mörkbrun bets i botten för att maskera spotsen – dessutom kommer en betsning med hög kontrast att framhäva den vackra ådringen och ”pippiögonen”.


Globe-08


Som synes av bifogade bilder går det framåt med din pipa! Denna bild visar hur Martin med mycket möda och stort besvär slipar sig ner genom den svarta underbetsen.

 

Globe-09


Bilden visar hur pipan ser ut i bara underbets. Ser ganska lovande ut, eller hur?

 


Globe-10


Toppbetsen läggs på. Den är en kulör vi inte haft tidigare som ser ut att kunna bli riktigt bra. Eftersom den bör få torka minst ett dygn innan polering vet vi inte exakt hur den kommer att se ut ännu…

 

Globe-11
Borrning av munstycksämne och svarvning av tapp. Därefter svarvas tväryta samt tapp och tvärytan våtslipas och poleras. Detta sker i 7-8 steg med successivt finare slipduk, den avslutande är med korn 12000.

 

Globe-12
Nu ska vi gjuta, borra och svarva silverkragen, svarva ringfasen på pipan och – vilket vi kanske helst inte ska glömma – borra rökkanalen… Det hjälper nog upp rökegenskaperna om det finns direkt förbindelse mellan tobakshålet och munstycket… 


Globe-13


Fräsning av munstyckets slits i vår hembyggda jigg. Givetvis återstår att snygga till den med juvelerarfil, men det spar vi till sist.

 


Globe-14
Grovformning av fishtailen medelst svarvning…filning…och smärgelduk, följt av våtslippapper. Tänka sig, det passade!Munstycket plattas till med fil. Det blir så obekvämt i munnen annars…Formen mjukas upp med slipcylinder. Det här är ett otroligt skitigt arbete! Dessbättre går det av med tvål och vatten.

 

Efter rent löjliga mängder smärgelduk och våtslippapper blev det så här. ”Läpparna” måste formas klart och poleras, men det föredrar vi att göra allra sist.

Globe-15

 

Här ser du vår egenhändigt konstruerade jigg för borrning av rökkanal i bruk. Egentligen konstigt att vi inte glömde att borra rökkanalen…

Sedan kom då det sista mailet:

Arbetet går framåt som planerat. Efter detta får du inga fler ”updates” – lite överraskning ska väl vara kvar när du kommer… Vi fortsätter givetvis att dokumentera arbetet, och bränner ner alla bilder på en CD åt dig. Vi ser med stor förväntan fram emot att överlämna den färdiga pipan till dig. Hoppas att du blir nöjd!

Det var med stora förväntningar jag begav mig till Malmö när det var dags att hämta pipan. Då jag på avtalad tid anlände fanns inte bara Anders och Martin i verkstaden utan även Lennart Björklund. Jag blev så småningom medveten om att Lennart hade en talang som jag inte kände till, han var en duktig silversmed. Så det var Lennart som hade graverat mina initialer på silverringen, något som jag inte beställt men som blev mycket uppskattat.

Men nu ska jag inte gå utvecklingen i förväg! Det kändes inte riktigt rätt att kasta sig över pipan så där direkt, man måste suga lite på karamellen, så vi beslöt att dricks en kopp kaffe först. Dock flöt samtalet inte så lätt och otvunget som det brukar, vi var nog alla lite spända. Jag var givetvis fylld av förväntningar, men kanske också lite orolig – skulle pipan verkligen vara precis sådan som jag tänkt mig, så som jag sett den framför mig i mina tankar? Anders, Martin och Lennart undrade väl ungefär samma sak – skulle jag bli nöjd, var detta vad jag hade förväntat mig?

Så var det dags! Pipan plockades fram och överräcktes till mig. Det var med darrande händer jag långsamt plockade upp den ur sin påse. Pipan var mörkt brun, en färg som stod i vacker kontrast mot den glänsande silverringen, fågelögonen på huvudets sidor tycktes stråla mot mig och det stora, klotrunda huvudet kändes helt rätt i handen. Visst var detta en drömpipa! Ja, den här pipan var till och med vackrare än jag föreställt mig i mina drömmar. Den breda, kraftiga, välvda silverringen harmoniserade så väl mot det stora huvudet, den gav pipan en balans jag inte riktigt kunnat föreställa mig. Vi kunde alla andas ut, målet var nått och jag hade fått min drömpipa.

Då jag så småningom skulle bege mig hemåt fick jag ett uppdrag av Anders och Martin – jag skulle hitta på ett namn till pipan. Jag funderade länge, men det var hustrun som så småningom kom med det slutgiltiga förslaget – the Globe. Anders och Martin blev genast entusiastiska, och med sedvanlig fyndighet kom Martin genast på ett par motiveringar till att detta namn var särskilt väl valt – The Globe är ju namnet på Shakespeares teater i London och detta ger en anknytning till de klassiska engelska pipmodellerna, medan Globen i Stockholm blivit något av en nationalsymbol för Sverige, så där finns en koppling till vårt land.

Så nu kan vi här presentera THE GLOBE. Blir detta månne en ny klassisk pipmodell?

Jan Andersson

Globe-16