Love o Sara Geiger (sep 2003)

Pärlor – Pipor

love_vVet Du hur gammal en flodpärlmussla kan bli? Faktiskt betydligt äldre än vi människor, 250 år, och ungefär var tusende mussla har en pärla. Här i Sverige finns den bara kvar i sex åar och en av dessa är Vramån i mellersta Skåne. Att musslan fortfarande lever och mår bra där kan vi tacka chipstillverkaren OLW för. Nu tror Du kanske jag kör med skrönor, men det är faktiskt sant. Så nu uppmanar jag alla flitiga chipsätare: Köp OLW chips nästa gång! Några ören från försäljningen av varje påse går till underhållet av Vramån, så på det sättet kan Du vräka i dig onyttigheterna med gott samvete och det kan väl vara en tröst. Huvudsyftet med OLW:s engagemang i Vramån är att just flodpärlmusslan skall överleva, men ån har även andra förtjänster; här finns gott om lax och kräftor. Kräftorna är av arten signalkräftor som spontant inplanterat sig, det är tydligen en miljö som passar dessa kräftor utmärkt.
Allt detta fick jag veta en av de första riktigt heta dagarna i juli, då jag besökte en underbart naturskön trakt strax utanför Årröd i mellersta Skåne. Mitt syfte var faktiskt inte att lära mig så mycket som möjligt om Vramån – det fick jag så att säga på köpet – och även om jag letade efter en cirkusvagn var mitt mål heller inte att gå på en cirkusföreställning. Nej, jag letade efter den här cirkusvagnen av ett helt annat skäl – och utan alltför stora problem hittade jag den på en äng inte långt från Vramån. Utvändigt såg den ganska illa medfaren ut, men då jag steg in i vagnen stod jag plötsligt i en välutrustad och trivsam pipverkstad. Här arbetar pipmakaren Love Geiger.

Pipor i täljsten
Love011Love Geiger gjorde sin första pipa i mitten på 90-talet, men materialet var inte briar utan täljsten. Love hade just börjat röka pipa, och för en ung man med intresse av att jobba med sina händer var det naturligt att försöka göra sin egen pipa. Det material som fanns till hands var täljsten. Det blev några pipor i det materialet, både för eget bruk och till goda vänner. Men piporna fungerade inte särskilt bra, de blev hemskt varma och dessutom gick de lätt sönder.
Några år senare fick Love ett hundratal ebonitskaft och även en bit briar av en god vän. Love blev förtjust och insåg att det här var rätt material – skulle han fortsätta göra pipor skulle de göras av briar. Han sökte efter information på internet och kom i kontakt med den amerikanske pipmakaren Trevor Talbert. Detta blev inledningen till en omfattande brevväxling över Atlanten. Love hade många frågor och Trevor Talbert delade frikostig med sig av sina kunskaper och erfarenheter. På detta sätt lärde sig Love mycket om hur det är att göra pipor, men ändå mer lärde han enligt egen utsago av alla sina misstag – och visst är väl misstagen den kanske viktigaste inlärningskällan för oss alla.
Mina första kontakter med Love går ett par år tillbaka i tiden. Han hade då kommit igång med att göra pipor i briar och en kväll besökte han mig och visade de första piporna han gjort. Jag berättade om detta möte i Rökringar nr. 43, men sedan dess har mycket hänt.

Cirkusvagn som pipverkstad
Love02Love Geiger bor i ett kollektiv som heter Moder Jord och som startades av Loves far på 70-talet (det var Loves far som berättade för mig om flodpärlmusslan). Här bor förutom familjen Geiger en hel del människor, fler på sommaren än på vintern. Som jag nämnde inledningsvis är platsen oerhört naturskön och, efter vad jag kan förstå, lever man här i högsta grad i samklang med naturen; gården har eget vattenkraftverk, egen kvarn, en stor del av den ved man eldar med tas på den egna marken och man har omfattande odlingar av bland annat grönsaker. Eftersom Love i hög grad inspireras av naturen då han skapar sina modeller, är det svårt att tänka sig en lämpligare omgivning att bo och verka i.
Förra sommaren kom Love över en äkta gammal cirkusvagn som han beslöt att inreda till pipverkstad. Detta har han också verkligen lyckats med, här är gott om plats, alla nödvändiga maskiner finns där och inte minst så är det väldigt trivsamt. Dock anser sig Love inte helt klar, han har ett rum i vagnen han ännu inte tagit i bruk. Dessutom ska han under det kommande året göra i ordning vagnen utvändigt. Den blir säkert en prydnad även till det yttre så småningom. Det är bara att beklaga att pipintresset är så litet här i landet, annars hade Love kunnat dra runt med sin vagn på marknader under sommarmånaderna.
Under inredningen av sin verkstad har Love flera gånger varit i kontakt med Bengt Carlson, vilken hjälpt honom med råd framför allt då det gällde inköp av den kostsammaste delen av utrustningen, svarven. Det är också så att man inte rakt av kan köpa en svarv som hyllvara och tro att den skall fungera bra. Vissa delar måste anpassas, vissa kompletteringar måste göras och även här har Bengt de rätta kontakterna. Jag hoppas och tror att kontakterna mellan Bengt och Love skall fortsätta även i framtiden.

Spritbehandlade pipor
Love har i dag cirka 70 klossar av högsta kvalitet i sitt lager. Samtliga klossar är från Korsika och är lagrade i minst 3 år. Han är dock inte främmande att skaffa klossar från andra länder runt Medelhavet om kvaliteten är tillräckligt bra. Detta är också en inställning jag möter hos snart sagt alla pipmakare i dag, man köper där den bästa roten finns. Den fixering till enbart korsikansk briar som fanns tidigare är nu försvunnen. Dock säger sig Love gärna vilja ha tag på lite äldre klossar och målet är att alla skall vara minst 5 år gamla.
Hittills har Love gjort huvuddelen av skaften från pressade råämnen, det vill säga skaft som är i rätt längd och ungefär den modell man vill ha. I framtiden kommer han dock att i större utsträckning göra dem helt för hand från stänger. Vill man ha ebonitskaft är detta också en nödvändighet, eftersom det inte längre finns några tillverkare av råämnen i ebonit kvar. Love använder dock inte enbart ebonit, han har även akrylstänger i olika färger som han använder då det passar hans syften.
Huvuddelen av Loves pipor är naturfärgade. De är dock behandlade på ett lite speciellt sätt, som jag tror han är ensam om. Då pipan är färdig lägger han den i en blandning av 96%-ig sprit och tobak. Ådring framträder då tydligare samtidigt som pipan får en lite pikant smak de första stoppen. Efter denna behandling poleras piporna med paraffinolja och carnaubavax. Love har dock även eget komponerade betser, som används då han finner det lämpligt.
Piporna är antingen släta eller rustikerade, helt eller delvis. Love har dock en stark önskan att skaffa en utrustning för sandblästring. Han har redan försökt med en vanlig bilbläster och jag såg ett sådant piphuvud vid mitt besök. Det var riktigt snyggt, men jag förstår att det inte är någon användbar metod på sikt – Love hade använt mer än 4 timmar för att blästra detta enda piphuvud.

Pipor med egna namn
Love har inga ambitioner att ha någon stor produktion. Han räknar med att det tar cirka 20 timmar att färdigställa en pipa, men denna tid varierar givetvis en hel del beroende på modellen och vilka problem han stöter på längs vägen. Piporna stämplas med den logo som finns i inledningen på den här artikeln. Något graderingssystem har han inte (åtminstone inte ännu) men priserna ligger på 100-350 €.
Love12Love är en renodlad ”frihandspipmakare” och har ingen som helst lust att härma andra pipmakare utan vill göra piporna efter sitt eget huvud. Som Du kan se är piporna i den här artikeln namngivna, vilket inte är någon tillfällighet. Love sätter ett namn på varje enskild pipa och dessa namn är ofta både fyndiga och fantasieggande.
Love har en mycket fin hemsida där Du kan se fler av hans pipor, titta på bilder från verkstaden och även läsa lite mer om honom. Du hittar adressen på vår länksida.

Jan Andersson