Björn Bengtsson (maj 1999)

Björn of Sweden (ur RR 33)

Bjorn-vinjett1

”Ingen kunde göra en klassisk pipa som han.” Yttrandet gäller Poul Rasmussen, en pipmakare som haft stor betydelse för danskt pipmakeri, inte bara genom sitt eget arbete utan kanske framför allt genom de många pipmakare han lärt upp. Man talar faktiskt om två skolor i Danmark, där Poul Rasmussen står för den ena och Sixten Ivarsson för den andra. Sixten Ivarsson är sannolikt välbekant för våra läsare eftersom han omtalats vid ett flertal tillfällen här i RÖKRINGAR, men Poul Rasmussen stora betydelse har vi inte tidigare berättat oBjorn03m. Den som fällde det inledande yttrandet om Poul Rasmussen är en av dennes elever, den malmöitiske pipmakaren BJÖRN BENGTSSON och han gjorde det vid ett möte SVENSKA PIPKLUBBEN anordnade i Helsingborg i slutet på förra året. För att riktigt understryka sitt påstående visade han en pipa gjord av Poul Rasmussen och jag kan intyga att den var en skönhet. Men nu var det Björn Bengtsson detta skulle handla om, så låt oss ta det hela från början.

Första resan över Öresund
Fru Bengtsson var innehavare av en tobaksaffär i Malmö, ja det var faktiskt stadens största tobaksaffär, belägen vid Gustav Adolfs torg mitt i centrala Malmö. En sak fru Bengtsson tyckte var svår att hantera, var alla pipreparationer man fick in. Det fanns ingen kunnig reparatör i Malmö, så piporna fick skickas till de olika fabrikanterna, vilket var både kostsamt och tidsödande. Nu hade fru Bengtsson en son, Björn, som precis slutat skolan. Skulle inte han kunna lära sig att reparera pipor? Jodå, Björn var intresserad, men hans mor insåg att skulle det bli något bestående av detta, måste han få en gedigen utbildning i detta inte särskilt lätta hantverk. Så hon kontaktade Sixten Ivarsson i Köpenhamn och undrade om Björn kunde få börja som lärlig hos honom. Sixten var vid denna tidpunkt inte intresserad av att ha fler elever, så svaret blev nej. Samma fråga ställdes då till Poul Rasmussen och där var hon mera framgångsrik. Men inte på vilka villkor som helst – Poul Rasmussen ville ha 500 svenska kronor för att ta Björn i lära. Detta var 1964 och då var 500 kr inte en helt föraktlig summa, men fru Bengtsson insåg att det sannolikt skulle visa sig vara väl använda pengar, så hon betalade. Kvittot på denna inbetalning har Björn ramat in och det är inte utan viss stolthet han visar fram det.
Så kom det sig att den blott 16 år gamle Björn Bengtsson for över till Danmark och började lära sig allt om pipreparationer hos Poul Rasmussen. Detta höll han på med i 1½ år, sedan ansåg han sig kunna vad som behövdes och flyttade hem för att ta hand om sin mors reparationer. Men han skulle inte stanna så länge.

Bjorn01Andra resan över Öresund
I oktober 1967 dog Poul Rasmussen i samband med en hjärtoperation och hans änka, Anne Julie, stod där med en pipbutik och dessutom en fullt utrustad pipverkstad, som hon inte visste vad hon skulle göra med. Lösningen blev att kontakta några av de pipmakare som gått i lära hos hennes make och be dem börja arbeta hos henne. En av dessa var Björn Bengtsson. Så Björn flyttade åter över sundet och började göra pipor i sin förre läromästares verkstad tillsammans med Anne Julies bror och Teddy Knudsen. Dessa tre kom synnerligen bra överens och Björn beskriver livfullt detta som den roligaste tiden i sitt liv. Den varade fram till 1974 då Björn åter flyttade hem till Sverige, men han tog med sig en dansk flicka som sin hustru, så helt kunde han tydligen inte släppa kontakten med grannlandet.

Anne Julie
En liten parentes är här kanske på sin plats. Var det någon som tyckte namnet Anne Julie lät bekant? Jo, helt riktigt, det är pipmakaren Anne Julie, numera bosatt på Læsö. Men vid den tidpunkt då hennes make dog hade Anne Julie inte alls provat på att göra pipor och förmodligen hade hon inte tid heller, ensamstående mor som hon var och med en affär att sköta dessutom. I dag säljs dock hennes pipor världen över till höga priser.

Björn of Sweden blir självständig
Väl hemkommen till Sverige startade Björn som självständig pipmakare och hans pipor fick gott rykte och efterfrågan ökade. Huvuddelen av produktionen såldes till Japan och Tyskland, men även i Köpenhamn kunde man finna Björn-pipor i ganska stort urval hos Pibe-Dan. Enstaka exemplar blev också kvar här hemma och kunde ses i våra förnämsta tobaksaffärer. Produktionen har alltid varit synnerligen begränsad – vilket den också måste vara då det rör sig om konsthantverk i den här klassen – och fram till i början på 90-talet gjorde Björn cirka 100 pipor om året.
I början på 90-talet märktes en tydlig nedgång i efterfrågan, något som de flesta pipmakare fick uppleva. Björn trodde inte längre på framtiden som pipmakare och var inte villig att ”köra det i botten”, så han beslöt att ta ett annat arbete och ägna sig åt verksamheten som pipmakare på fritid. Detta har han fortsatt med fram till i dag och hela produktionen under denna tid har sålts till Japan, som hela tiden varit en stabil marknad för Björn. Men han säger vid mötet i Helsingborg att efterfrågan ökat markant under den senaste tiden och han har önskemål om pipor från ett flertal länder, bl. a. Tyskland. Så han funderar nu på att åter börja ägna sig åt pipmakeriet på heltid.

Bjorn021Pipor med djärva linjer
Björns pipor utmärks av djärva linjer och en mycket personlig stil som är svår att beskriva. De pipor som syns på bilderna till denna artikel visar mina egna Björn-pipor och de illustrerar väl detta. Du kan också se en del av Björns pipor på Svenska Pipklubbens hemsida på Internet.
Huvuddelen av piporna är släta. Sandblästrade pipor gör Björn inte alls i dag, men han rustikerar någon enstaka – och då mycket motvilligt. Han säger att oftast kasserar han pipan istället, vilket jag, som är mycket förtjust i rustikerade pipor, tycker är synd. Men man förstår på honom att han inte tycker något vidare om att rustikera – om det är själva arbetet eller resultatet fick jag inte riktigt klart för mig. Förmodligen det förstnämnda, för han hade en rustikerad pipa med sig i Helsingborg och den var synnerligen fin.
Alla Björns pipor färgas med samma bets, en djupt brun nyans som är så kontrastrik att den på ett utmärkt sätt framhäver ådringen. Piporna stämplas ”BY BJÖRN SWEDEN” och med 3 eller 4 siffror som anger tillverkningsmånad och år. Således betyder ”1086″ att pipan är tillverkad i oktober 1986.
Alla vi som beundrar Björns pipor hoppas givetvis att han snart skall ta beslutet att ägna sig åt pipmakeriet på heltid igen och att det då också skall bli en och annan pipa över för den svenska marknaden.

Jan Andersson