Lagring av tobak (nov-99)

När jag ser tillbaka på mina snart 40 år som piprökare, finns det en sak jag ångrar mer än någonting annat. När jag var i tobakshandeln och köpte min tobak på  60- och 70-talet, varför köpte jag då inte någon burk extra och lade på lager för framtida bruk? Hade jag inhandlat bara en burk extra varje gång, hade jag haft ett ansenligt tobakslager vid det här laget. Utbudet av engelskblandad tobak var enormt på den tiden, något som vi aldrig lär få uppleva igen. Genom att besöka 3-4 tobaksaffärer här i grannskapet kunde jag till exempel få tag på 12 olika sorter från Astleys, 5 från Balkan Sobranie, lika många från Charatan, 14 sorter från McConnell, 5 från John Cotton, säkert 20 olika Dunhill-tobaker, 14 från Fribourg & Treyer och (när de inte var slut) 14 olika tobaker från Rattrays. Och en hel del annat! Men vem tänkte på att utvecklingen skulle gå åt det sämre hållet – och dessutom ansågs allmänt att tobak var en färskvara som man köpte, rökte och njöt av, men inget som man lagrade.

Det som fick mig att inse att tobak utvecklades under lagring även i vakuumförpackat skick var vid ett besök i Köpenhamn. En numera nedlagd tobaksaffär hade några gamla burkar av en mixture som man sålde billigt. Jag hade rökt denna mixture tidigare och tyckt att den var hyfsad men inget speciellt. Burkarna var cirka 10 år gamla och jag köpte ett par stycken. När jag utan större förväntningar öppnade den ena, stoppade pipan och tände, blev jag mycket förvånad. Tobaken hade en fyllighet och harmoni som jag inte alls kom ihåg från tidigare. Jag antog att detta berodde på dess ålder och sedan dess har jag alltid varit på alerten då jag hittat gamla dammiga tobaksburkar i någon affär.

Detta inträffade för ungefär 10 år sedan och på den tiden pratades det inte alls i pipkretsar eller tidningar om fördelarna med gammal tobak. I dag är det ett ständigt debattämne och inte minst i USA är intresset mycket stort och priserna på gammal tobak kan nå avsevärda höjder. Varför har det då blivit så och blir en tobak bara bättre ju äldre den blir?

Det är svårt att svara entydigt på den frågan eftersom man inte har någon forskning att stödja sig på. Ska man dessutom själv avgöra detta bör man börja i unga år för att hinna med det under en normal livstid. Men generellt gäller nog samma regler som då det gäller vin, vissa viner blir bara bättre och bättre medan andra inte påverkas särskilt mycket eller rent av blir odrickbara. Så är det nog också med tobak. Men vilka tobaker ska man då lagra?

Tobaker värda att lagra
Min blygsamma erfarenhet på området säger mig att Virginias och Mixtures lämpar sig bra och utvecklas positivt om de är av hög kvalitet. Normalt tycker jag inte Burley påverkas särskilt mycket, men undantag finns som Du kan läsa om på annan plats i detta nummer (det handlar då om Old English, som är en mycket speciell och kraftig Burley).

Virginia-tobaker mörknar i regel och blir kraftigare i smaken samtidigt som de i gynnsammaste fall också bli mer harmoniska. Men de kan också bli kärva och beska. Det mest påtagliga exemplet på detta har jag tidigare berört, och det gäller den engelska tobaken Gold Block. Den mörknar mycket snabbt men istället för att bli mjuk och rund blir den ganska så kärv och besk. Detta gäller efter ca 5 års lagring. Nu kan det ju hända att den utvecklas i mer positiv riktning om den får stå ytterligare ett antal år. Vem vet? Jag kanske kan återkomma om detta för jag har ett par burkar stående här som nu är 10 år gamla. Jag tänkte låta dem stå ytterligare några år innan jag öppnar dem, och då får vi se. Alla som rökt Gold Block vet att denna är mycket fuktig, så fuktig att den behöver luftas ett tag innan man stoppar den i pipan. Detta är sannolikt orsaken till att den fermenterar så snabbt. En viss allmän varning kan också vara på sin plats mot att lagra mycket fuktiga tobaker – det kan hända att de möglar.

Mixtures blir oftast fylligare och mer harmoniska i smaken. Det bör dock vara typen engelska mixtures dvs. mixtures med Virginia som bas (det betyder alltså inte att de nödvändigtvis behöver vara blandade i England). Är det en klassisk engelsk mixture, dvs. en med latakia, kan man räkna med att latakian blir betydligt mjukare och mer bildar en enhet med de andra tobakssorterna. Det är väl heller inte så konstigt att välkryddade mixtures blir mer harmoniska med ökad ålder, eftersom tobakerna får mer tid på sig att fermentera samman. Man skulle ju i vissa fall kunna tänka sig att de istället blev ”slätstrukna”, men jag har aldrig stött på något sådant exempel.

Då det gäller smaksatt tobak har jag ingen erfarenhet alls. Som väl framgått – åtminstone mellan raderna – är jag ingen större älskare av dessa tobaker, så jag har aldrig provat. Det överlåter jag med varm hand åt någon annan.

Blir tobaken bättre ju äldre den blir?
Sedan är det ju frågan om tobaken bara blir bättre ju äldre den blir eller om det når ett maximum. Vissa experter påstår att det inte är meningsfullt att lagra tobak mer än 5 år, sedan händer det inte mer. Det är svårt att säga om det är sant eller inte, men jag har svårt att tänka mig att processen avstannar, så någon förändring sker sannolikt, om den sedan är till det bättre eller sämre är nog individuellt för olika tobaker. Jag vet bara att de få riktigt gamla tobaker jag smakat har varit vidunderligt goda. Jag minns fortfarande med välbehag den 30 år gamla Capstan som pipmakaren Peter Hedegaard bjöd mig på en gång för många år sedan. Likaså kommer nog den tidigare nämnda Old English Per hade med sig vid sommarens styrelsemöte att leva kvar i minnet länge.

Jag bör kanske påpeka att det jag skrivit om lagring av tobak här, gäller vakuumförpackad tobak i burk. De nya aluminiumpåsarna vågar jag inte lita på, men jag har ingen erfarenhet att stödja mig på. De kanske är pålitliga?! Det finns vissa som lagrar tobak utan vakuum, men detta är en omständligare procedur. Visserligen fermenterar tobaken betydligt snabbare på det sättet, men det gäller att hela tiden se till att den håller rätt fuktighet, vilket inte är helt lätt.

En extra krydda i tillvaron.
Jag skrev inledningsvis att jag beklagade min underlåtenhet att inskaffa en del burkar för lagring på 70-talet. Nu hjälper det inte stort att gråta över spilld mjölk, så jag har bättrat mig under de senaste 10 åren. Jag har inget jättelager, men jag har ett antal burkar av mina favoritsorter som förvaras i ett särskilt skåp. Detta öppnas bara vid särskilt festliga tillfällen då jag tycker mig förtjänt av något extra gott. Jag har redan hunnit lägga mig till med vissa traditioner i detta avseende. På lillejulaftons kväll är det nödvändigt med ett besök i tobaksskåpet och då är det en burk Dunhills Aperitif som får lämna sin trygga hemvist. Denna förnämliga mixture gör verkligen skäl för namnet då den röks tillsammans med ett glas whisky innan det är dags att provsmaka årets julskinka. En krydda i tillvaron som jag helst inte vill vara utan! Lite flexibilitet får jag dock snart visa prov på, för mitt lager av Aperitif börjar sina. Men jag har andra mixtures, som förhoppningsvis ska klara att fylla tomrummet.

Jan Andersson