Mathias Lundell (nov 2014)

Lundell-01I slutet av sommaren var jag på en marknad i Fulltofta, beläget strax utanför Hörby. Det var inte en sådan där vanlig marknad med godis och massor med krams, denna marknad var inriktad på hantverk och lokalt producerade produkter. Nu var det inte en tillfällighet att jag åkte dit, jag visste att Mathias Lundell skulle vara där och visa upp sina pipor. Det hela försiggick i ett stall, men den omfångsrika del av byggnaden där utställningen ägde rum verkade användas som träningsbana för alla de ridhästar man såg på ängarna runt omkring. Det tog inte lång tid att lokalisera Mathias som hade ett bord dukat med ett tjugotal pipor. Intresset var stort bland besökarna och Mathias fick svara på Lundell-02mängder av frågor. Det verkar som alla på ett eller annat sätt har en relation till pipor och piprökare, det kan vara någon mor- eller farförälder eller annan äldre bekant som sällan sågs utan pipan i munnen. Men det verkar också som många tror att detta tillhör den äldre generationen och att piprökning är mer eller mindre utdöd idag. Det är därför värdefullt då en ung pipmakare som Mathias visar upp sig och sina produkter på ett ställe som detta, som besöks av väldigt många människor. Det är ju faktiskt så att pipmakeriet är på frammarsch, även om de flesta inte tror det.
Här på marknaden var det inte gångbart att ta bilder på Mathias pipor, så vi bestämde att träffas några veckor senare hemma hos honom. Då fick jag också möjlighet att se hans verkstad och utrustning.

En Malmöbo flyttar ut på landet
Det var en vacker söndagseftermiddag jag anlände till Ovesholm strax utanför Hörby, där jag blev mottagen av Mathias och hans familj, hustrun Petra och barnen Harry och Lovis, sex respektive två och ett halvt år gamla. Över en kopp kaffe berättade Mathias lite om sig själv och hur han kom in på detta med pipmakeri. Sedan blev det givetvis ett besök i den rymliga verkstaden, som är belägen i källaren till familjens charmiga villa. Där fick jag också tillfälle att i lugn och ro fotografera hans pipor. Mathias (*1977) är infödd Malmöbo och hustrun Petra säger, att då de träffades kunde Mathias inte tänka sig att flytta från sin hemstad. Men då sonen Harry föddes kom han på andra tankar och man började söka efter lämpliga hus ute på landet. För tre år sedan hittade de så villan i Ovesholm och gjorde slag i saken. Visserligen får de lite pendling till och från sina arbeten, men det är trots allt anständiga tider det rör sig om. Petra jobbar i Malmö och Mathias, som är byggnadsingenjör, jobbar på lite olika ställen, men huvudsakligen i Malmö och Lund.

Från cigarr till pipa
Efter vad jag förstår spelade Petra en betydande roll, då det gällde att väcka Mathias intresse för att göra pipor. Han brukade röka cigarr vid lite högtidliga tillfällen och för att han skulle ha någonstans att förvara dem, fick han en humidor i present av sin fru. Men Mathias säger att han ofta köpte på sig mer är han rökte upp, och det här med att ha en samling cigarrer kan kanske vara roligt, men inte särskilt upphetsande. Detta upptäckte Petra, som lite senare gav honom Lundell-05en pipa och en burk tobak. Och, som bekant, har man en pipa vill man helst ha fler. Så Mathias köpte en del pipor och bland annat köpte han en begagnad pipa på Tradera, som var i stort behov av renovering. Det var under arbetet med denna, tanken på att göra egna pipor dök upp. På samma sätt som många andra pipmakare börjat sin karriär, startade Mathias med att köpa några förborrade klossar. Men efter ett tag gjorde han samma upptäckt som de flesta andra – det vore roligare och man kunde nå ett bättre resultat om man borrade klossarna själv. Och på den vägen är det. Som jag nämnde tidigare är Mathias byggnadsingenjör och som sådan är han van vid att handskas med stora, rejäla grejor. Någon typ av finsnickeri säger han sig  dock inte ha pysslat med tidigare, så att göra pipor är hans första erfarenhet inom det området.

Högst på önskelistan – en svarv
Lundell-03Nu har Mathias en relativt välutrustad verkstad. Att jag skriver relativt beror på att han saknar en svarv och det är också en sådan, som står högst upp på Mathias önskelista. Att han saknar en svarv innebär, att han än så länge är hänvisad till att använda färdiga tappar. Men det är också en annan sak Mathias längtar efter – ett skåp för sandblästring. Han vill väldigt gärna kunna göra blästrade pipor och en kompressor finns redan på plats, så han har kommit en bit på vägen att förverkliga denna dröm. Vidare berättar Mathias att han hade två målsättningar inför detta år – han skulle göra  20 pipor och han skulle inte sälja någon av dem. Den första målsättningen har han med råge uppnått, den andra har han inte kunnat hålla till hundra procent – det har inte gått att stå emot alla förfrågningar från folk, som vill köpa pipor av honom. I planerna inför framtiden ingår, att han gärna vill komma igång med en egen hemsida.

Lundell-04Ett löfte måste man hålla
Säkert får jag inom en inte alltför avlägsen framtid anledning att återvända till Ovesholm, och då finns sannolikt både svarv och blästringsutrustning på plats. Jag tycker att Mathias nått väldigt långt under den korta tid han hållit på och ser med spänning fram emot hans utveckling framöver. Angående detta med besök, så har jag också lovat dottern Lovis att snart komma tillbaka. Hon är tydligen en äventyrslysten liten flicka, för hon ville följa med mig då jag skulle åka. Då hon hade fått klart för sig att detta kanske inte var så lämpligt, tyckte hon att jag skulle komma tillbaka dagen därpå. Inte heller det kunde jag lova henne, men jag lovade i alla fall att det inte skulle dröja alltför länge. Ett löfte som jag verkligen ska försöka hålla.
Jan