Henrik Olsen (Feb. 2009)

Det finns en värld bortom skogarna i Matteröd!

Olsen-vinjVi i Matteröds Gammeldansk Kapnismologiska Klubb (MGKK) behöver ibland påminnas om detta faktum, annars skulle vi aldrig komma längre än till Pers hönshus eller mitt rökrum. Men det finns saker som kan få oss att lämna vår trygga hemvist och ge oss ut i stora, vida världen. Ett exempel var då vi fick en inbjudan att besöka pipmakaren Henrik Olsen i danska Grevinge.

Vi har träffat Henrik några gånger tidigare, både vid möten i Danmark och här i Sverige. Då han började göra pipor för ett par år sedan, tog han det kloka beslutet att gå med i Svenska Pipklubben, och vi är väldigt glada att kunna räkna in Henrik bland våra medlemmar. Vi ska återkomma till vårt besök hemma hos Henrik, men låt oss först presentera honom lite närmare.

Ett stall förvandlas till pipverkstad
Då man frågar en pipmakare hur han lärt sig yrket, får man i allmänhet något av följande två svar: Han har börjat som lärling hos någon etablerad pipmakare, för att så småningom bli sin egen. Eller så har han gjort pipor som hobby, ofta med mycket enkla verktyg, och blivit så fascinerad att han byggt en egen verkstad. Henrik Olsen började dock på ett lite annorlunda sätt, för då hans verkstad stod klar med maskiner och allt, hade han ännu inte gjort en enda pipa. För att förstå detta, får vi gå lite tillbaka i tiden.

Olsen-12Henrik började sin yrkesbana som bilmekaniker för att senare bli tekniker. År 2001 råkade han ut för en olycka i arbetet och skadade ryggen, vilket ledde till att han blev sjukpensionerad i februari 2004. Han kunde alltså inte fortsätta med det arbete han trivts så bra med, och han kunde inte heller ägna sig åt de hobbys som intresserat honom. Det gällde att hitta något nytt! Det var då idén att göra pipor dök upp.

Men om man ska göra pipor bör man veta hur de fungerar, och här hade Henrik ett problem – han rökte inte. Visserligen hade han provat en gång, det var 1988 då han blev far för första gången, men resultatet var inte särskilt lyckat. Henrik hade en föreställning om att en nybliven far måste ha helskägg och röka pipa, men, som Henrik uttrycker det hela: ”Pipan utlöste brandlarmet och skägget kliade.” Så pipan lades åt sidan och helskägget föll för saxen.

Då nu Henrik ett antal år senare hade planer på göra pipor själv, var det nödvändigt att återigen försöka lära sig röka pipa. Han besökte Lars Christensen på Norup Pipes som gjorde en pipa åt honom, sedan var det bara att åka hem och träna. Bara!? Henrik säger att man ofta hör folk klaga över att det är svårt att sluta röka, men han konstaterar att det minsann inte är så lätt att börja heller. Den här gången gav han dock inte upp, och skägget som kliade slapp han i alla fall. Så även om Henrik inte är någon storrökare, njuter han i dag av att då och då röka en pipa, medan han funderar över livets väl och ve.

Henrik började systematiskt söka på nätet efter sidor från olika pipmakare och fick den vägen tips om vad som behövdes i en pipverkstad, och hur man gjorde en pipa. Han läste också all litteratur som fanns att få tag på i ämnet. På så sätt skapade han sig en bild av hur en pipverkstad borde se ut. Ett lämpligt hus fanns i form av ett gammalt stall, men det var i dåligt skick och krävde en hel del reparationer. Henrik kan inte själv göra tyngre arbeten, men med hjälp av sin familj och många hjälpsamma vänner gick det över all förväntan.

Olsen-11Henrik möter Tom Eltang
Hösten 2004 var det mesta klart och Henrik och hustrun Tine begav sig till Köpenhamn för att inhandla diverse putsskivor, slipmedel och annat som behövs i en pipverkstad. Man hade också planlagt att besöka några pipmakare. Den förste på listan var Bjørn Thurmann, som på den tiden hade affär och verkstad i Köpenhamn. Efter att ha fått en grundlig visning av Bjørns verkstad, gick turen vidare till norra delen av Köpenhamn för att besöka Tom Eltang.

Tom tog hjärtligt emot och frågade vad han kunde hjälpa till med. ”Jag skulle vilja lära mig göra pipor”, svarade Henrik. Även om Tom är van vid att folk kommer till honom för att de är intresserade av pipmakeri, kan jag tänka mig att han blev något förvånad över Henriks rättframma svar.

På sitt tjänstvilliga sätt förevisade Tom allt som fanns att visa i sin välutrustade verkstad och detta besök, det första av många, kom att vara i flera timmar. Då Henrik så småningom åkte hemåt var det många intryck och tankar som snurrade runt i huvudet, men en sak var han förvissad om – han ville verkligen göra pipor! Och han var också övertygad om att han kunde.

Först skulle dock verkstaden göras helt färdig, och i januari 2006 invigdes den genom att Henrik gjorde sina allra första pipor. Jag hade förmånen att få se några av dessa och blev mycket imponerad över hur välgjorda de var, något som de andra som såg dem också gav uttryck för.

Olsen-14Ett hjärtligt mottagande
Det var en av de sista dagarna i oktober vi besökte Henrik och hans familj i Grevinge, som ligger på vägen upp till Själlands udde. Från Själlands udde kan man ta färjan över Jylland, så vägen där deras hus ligger är hårt trafikerad, inte minst sommartid.

Vi blev verkligen hjärtligt mottagna då vi anlände. Efter ett kort besök i verkstaden bjöds vi på lunch och fick då tillfälle att träffa Henriks stora familj, hustrun Tine, barnen Marc, Maria och Magnus och hundarna Britt och Suss. Vi kände oss varmt välkomna från första stund och fastän det var första gången vi träffade Henriks familj, kändes det som vi kommit hem till gamla, goda vänner.

Efter en helt fantastiskt god lunch serverades kaffe och avec i den trivsamma och mycket välorganiserade verkstaden, och vi fick nu tillfälle att se de pipor Henrik gjort sedan vi träffades sist.

Föredrar klassiska modeller
Henriks föredrar de klassiska pipmodellerna, och då ska man veta att just dessa anses vara de absolut svåraste att göra. Ett av de verkligt kniviga momenten är att göra övergången mellan huvud och hals snyggt, och jag tror bilderna till den här artikeln med all önskvärd tydlighet visar hur väl Henrik lyckats med detta. Det är ingen tvekan om att Henrik är en sann perfektionist, vilket man ser då man detaljgranskar piporna. Allt är perfekt! Inte minst gäller detta skaften, där betten är tunna och synnerligen bekväma att ha i munnen. Henriks pipor är i allmänhet små till medelstora, den storlek de flesta i vår del av världen föredrar.

Piporna stämplas ”Olsen Denmark” och de finns i slätt, rustikerat och blästrat utförande. Blästringarna gör Henrik hos Tom Eltang.

Ett stort tack
Då vi så småningom var tvungna att anträda återfärden till Matteröd kändes det lite sorgligt. Vi hoppas att vi snart får tillfälle att träffa Henrik och hans familj igen. Tack allihop för en fantastisk dag!

Jan Andersson
Olsen-10