Lillehammers anda lever vidare

I en svensk tobakshandel, även om det kanske var en liten affär ute i landsorten, fanns det på 50- och 60-talet oftast ett ganska stort antal pipor. Storsäljare var systempiporna med avskruvbart huvud; Dollar och Brilon med nylonskaft och Ronson och Falcon med skaft av aluminium. Men även för den mer traditionelle piprökaren, han som ville ha en pipa av trä och ebonit, fanns det en del att välja bland. Ratos var det förhärskande märket, men för dem som var villiga att satsa lite extra fanns det oftast åtminstone några lite exklusivare pipor – pipor förpackade i grön- eller blårutiga kartonger. Dessa kom från Norge, närmare bestämt från G. L. Larsens pipfabrik i Lillehammer.

Lillehammers pipor fanns i två prisklasser, Bastia – som var den billigare varianter – och Lillehammer GL för den riktigt kräsne piprökaren. I efterhand har jag lärt mig att det fanns ännu dyrare och finare sorteringar, till och med en som kallades Best Make, men så fina pipor nådde aldrig tobakshandlarna i den lilla stad där jag bodde. Lillehammers pipor var lätta att känna igen, de hade oftast slanka linjer och långa skaft, vilket var mode på den tiden. Så medan en äkta engelsk gentleman rökte en Dunhill med vit prick på skaftet, rökte hans norske eller svenske motsvarighet en elegant Lillehammer.

Historien om Lillehammer ska vi inte närmare gå in på här, vi kan bara konstatera att från början av 70-talet gick det snabbt utför med den tidigare så framgångsrika fabriken. Samgåendet med danska Kriswill blev ingen succé och den nya pipserien (signerad Thorbjørn Rygh), som skulle locka till sig yngre rökare, blev ett stort misslyckande. Så G. L. Larsens pipfabrik i Lillehammer gick i graven. Inte minst här i Sverige saknades den av många, piporna från Lillehammer hade fått en speciell plats i våra hjärtan. Denna känsla lever kvar än i dag, vilket inte minst märks på det stora intresset för Lillehammers pipor på auktioner och samlarmarknader.

Ända tills i våras trodde jag att norsk piptillverkning var ett minne blott, men så illa är det faktiskt inte. I Bergen finns en man som för Lillehammers, och därmed Norges, traditioner inom piptillverkning vidare. Han heter Bård Hansen.

Det hela tog sin början för sex år sedan då Bård träffade Hans Tandberg, en pensionerad ingenjör som varit verksam som pipmakare på Larsens pipfabrik i Lillehammer. Hans Tandberg hade byggt upp en pipverkstad med maskiner från sin gamla arbetsplats och eftersom han inte hade några arvingar, ville han överlåta utrustningen till någon som kunde föra traditionerna vidare. Bård var intresserad att lära sig hantverket, så han köpte maskinerna och tillsammans med dem ett stort lager briar från den gamla Lillehammer-fabriken samt, inte minst, han blev upplärd i konsten att göra pipor av Hans Tandberg.

Bård håller de gamla traditionerna från fabriken i Lillehammer vid liv. Sålunda eftersträvar han klassiska, rena linjer och har två riktmärken: balans och rytm – balans därför att den ger piprökaren ro, rytm för att den gör pipan intressant.

Huvudsakligen gör Bård små och medelstora pipor, vilket han motiverar på följande sätt:
De mindre pipene er mine favoritter, her er hvorfor:
Man trenger mindre tobakk. Det passer meg ofte bedre ettersom jeg sjelden tar meg pauser på 30-40 minutter. (Jeg forutsetter at man røyker tobakken helt til bunns for å unngå fuktig og sur pipe.)
Små piper betyr dermed redusert risiko for en sur pipe.
Mindre tobakkskammer gir også lettrøykte piper; De slukner ikke så lett.
Små piper blir gjerne litt varmere; Dette kompenserer du ved å velge tobakker som brenner kjøligere (Det er stor forskjell). En rolig røykestil gjør også at varmen ikke stiger for mye.
Små piper er hendigere å ta med seg på tur.
Når du har ekstra god tid, passer det med en større pipe. Et stort pipehode vil absorbere mer av varmen fra tobakken og gir deg kjøligere røyk. Det hjelper også med et langt munnstykke. Lange munnstykker er mindre håndterbare, noe som gjør disse mer egnet hjemme.

Piporna stämplas Tabago. Skaften är av ebonit, utom på en modell där även skaftet är av briar. Den vita ring som syns mellan hals och skaft på just denna pipa är gjord av en valtand. Bård planerar att snart komma ut med fler modeller med briarskaft. I vissa fall förses pipan med en silverring, vilken då är försänkt så att övergången mellan briar och silver blir jämn. Den som önskar kan få sitt namn eller något annat ingraverat i silverringen. Betten håller 4 – 4,5 mm.

Är Du på besök i Norge finns Bårds pipor hos Cigarmakeriet i Oslo (vid Hotel Continental) och M. Sørensen AS i Bergen (i Gallerian på Torgalmenningen). Men är Du i Bergen bör Du inte missa att besöka Bård själv. Pipmakeriet ligger på Hilbrandt Meyersgt. 1A.

Du ser några Tabago-pipor på de här sidorna. Du kan se betydligt fler – och även köpa – om Du går in i nätbutiken på www.pipe-maker.com.

Jan Andersson