Det är ingen som kommer ihåg hur det egentligen började. Rätt som det var fanns den bara där, Matteröds Gammeldansk Kapnismologiska Klubb. Den växte fram uti skogarna i Matteröd, förmodligen på grund av ett uppdämt behov. Från början bestod klubben av fyra medlemmar, men genom ett intensivt rekryteringsarbete har medlemsantalet ökat med hela 25 procent. Så nu har klubben alltså fem medlemmar. Eller till och med ändå fler, för en sjätte medlem missar sällan ett möte då han befinner sig i trakterna runt Matteröd.
Kanske var det så, att denna från början mycket informella sammanslutning tog steget fullt ut till en etablerad klubb, då Greger skaffade de förgyllda små dryckesbägarna. Dessa är nämligen mycket speciella och personliga: På utsidan av bägarna finns klubbens namn ingraverat och i botten, på insidan av bägaren, respektive innehavares namn. Det sistnämnda är en synnerligen finurlig detalj, vilken gör det möjligt att kontrollera att man druckit ur rätt bägare, då man avslutat sin Gammeldansk. Dessutom behöver de aldrig diskas, vilket visar klubbens miljömedvetenhet – liksom att cykel är det normala transportmedlet till sammankomsterna.
Klubben bemödar sig om ett snyggt och propert uppträdande – och framför allt uniformt. Bägarna var första steget i den uniforma utrustningen, nästa steg togs då Tomas ordnade skjortor med ”Gammeldansk” på bröstfickan. Tillsammans med hatt eller keps från Svenska Pipklubben är dessa skjortor nu obligatoriska vid våra möten. Det är fullt tillåtet att i obegränsad omfattning tråka den som inte infinner sig reglementsenligt klädd.
Vid Svenska Pipklubbens årsmöte i Malmö slog oss så Greger med häpnad. I största hemlighet hade han avtalat med Vollmer & Nilsson att göra en pipa formad som halsen på en Gammeldansk-flaska. Vilken pipa – avundssjukan vibrerade i luften! Så påtryckningarna på Anders och Martin blev enorma – vi andra i klubben måste bara ha en sådan pipa i tid till nästa sammankomst en dryg vecka senare. Det var bara för de båda pipmakarna att kavla upp ärmarna och börja jobba, och dagen före mötet meddelade en utmattad Anders att nu var piporna klara. Per lyckades på något sätt övertyga sin chef om att en tjänsteresa till Malmö var av nöden tvungen så här den sista arbetsdagen innan semestern, så i god tid före kvällens möte var piporna på plats i Matteröd och ett första stopp kunde avnjutas. Det vill säga, av alla utom Stefan. Han var förhindrad att delta på årsmötet och hade alltså inte beställt någon pipa. Vi andra njöt än mer då vi såg de lystna blickar han riktade mot våra pipor. Men lite ska en nykomling lida! Stefan var vid den här tiden aspirant i klubben, han hade varken skjorta eller hatt och fick till skillnad från oss andra inmundiga sin Gammeldansk i en vanlig plåtbägare. Sedan dess har dock detta åtgärdats och Stefan är numera fullvärdig medlem.Klubben har visserligen ingen ordförande eller sekreterare, men väl en kassör. Då ingen av de ordinarie medlemmarna ansågs särskilt väl skickad för denna uppgift, har kassören hämtats utifrån. Det är Pers fru Ingela som fått det ansvarsfulla uppdraget att förvalta klubbens förmögenhet. Om jag inte minns fel (vilket jag förmodligen gör!) lär kassan innehålla 89:25 kr. Hur de har hamnat där är det ingen som riktigt minns, men eftersom de nu finns måste de givetvis tas om hand på bästa sätt. Vi har fullt förtroende för att Ingela inte spekulerar med dem på ett alltför riskfyllt sätt, utan placerar dem så att de tillväxer i lugn och stadig takt.
När och var klubben sammanträder vet man aldrig särskilt långt i förväg. Rätt som det är dimper det ner ett mail att vi ska träffas, och då är det bara att släppa vad man har för händer och ikläda sig nödig utrustning. Torsdagskvällar undviks dock alltid. Då övar Matteröds kyrkokör och eftersom tre av klubbens fem medlemmar är stöttepelare i denna välljudande församling, skulle det vara helt förödande om dessa uteblev samtidigt. Dessutom skulle ett sådant tilltag allvarligt störa relationerna med Gregers fru, som leder kören.
Även platsen varierar. På bilden – som togs vid det mötet då vi just fått våra nya klubbpipor – befinner vi oss utanför Pers hönshus. Då Per började fylla detta med pipor, tobak, fåtöljer, askfat och en massa andra mer eller mindre nödvändiga tillbehör, såg hönsen det dock säkrast att flytta, så numera får familjen Creutz köpa sina frukostägg på annat håll.
Inte heller under sommaren får klubbens medlemmar ledigt. En lördag i mitten av juli anordnar sportvagnsklubben MGCC ett familjerally och enligt gammal god tradition bemannas en av kontrollerna av medlemmar ur MGKK. Det finns ju en viss koppling mellan gamla engelska sportbilar och piprökning, så vi tycker att åtminstone en kontroll skall vara bemannad av enbart piprökare. Vi är övertygade om att detta uppskattas av deltagarna i rallyt. Många säger att just denna kontroll är ovanligt lätt att hitta, det är bara att spana efter röksignalerna eller sniffa i luften efter den angenäma doften av Latakia. Tomas, som basar för det hela, är en hejare på att hitta på trevliga aktiviteter. Förra året fick deltagarna leta upp rätt nycklar till en massa olika bultar, i år skulle de rulla bildäck så långt som möjligt. Vad Tomas dock inte hade tänkt på var, att man måste hämta däcken också. Tur att Pers son Filip (miniaspirant i klubben) var med, annars hade vi gamlingar slitit ut oss fullständigt.
Nu damp det visst ner ett mail. Möte i kväll! Bäst att genast leta reda på utrustningen, pumpa cykeln och ge sig iväg.
Jan