Ibland kan man inte förstå hur vi moderna piprökare klarar oss, i alla fall inte när man ser vilka förnämliga hjälpmedel man hade tillgång till förr i tiden. Hade den tidens piprökare vetat hur vi sköter våra pipor, hade de nog betraktat oss som mycket primitiva. Ett sådant nödvändigt hjälpmedel för att hålla pipan i god form är General Klingenstiernas piptorkare. Tack vare Martin Vollmer i Malmö behöver jag inte längre undvara denna förnämliga konstruktion, men stackars alla er andra som får leva vidare med Era sura pipor.

Så här säger uppfinnaren om sin konstruktion: Piptorkaren avlägsnar snabbt och effektivt överflödig slagg och giftiga oljor samt rengör och varmtorkar piphuvudena.

Visst ser han förtroendeingivande ut, generalen på bilden, så det måste absolut vara sant. Är man inte helt övertygad, kan man läsa vidare i bruksanvisningen: Påtänd 1 – 2 tändstickor, håll apparatens ena ända över tändstickslågan tills tändstickan brunnit ut och nedför därefter den uppvärmda apparaten i piphuvudet. För därefter apparaten långsamt och under gnidning mot pipans inre upp och ned. Proceduren upprepas vid behov ytterligare 1 – 2 gånger. Önskas kraftigare torkning kan apparaten uppvärmas över spritlåga eller spiseleld e. dyl.

Det är svårt att ta en bild som gör denna genialiskt effektiva uppfinning rättvisa, så jag försöker mig på en beskrivning av den komplicerade konstruktionen: Den består av en rulle finmaskigt nät!

Det är ju det enkla som är det bästa, eller hur?

Så är Du lite händig kan Du köpa en bit nät och konstruera en själv. På så sätt slipper Du att för all framtid leva utan General Klingenstiernas piptorkare. Tack Martin, för att jag inte längre behöver treva mig fram i okunskapens mörker, utan med högburet huvud och torra pipor kan se framtiden an.

Jan