Iwan Ries (sept-07)Iwan Ries & Co ligger på South Wabush Avenue, en parallellgata till den exklusiva Michigan Avenue. Ser man inte upp kan det vara lätt att missa affären, den ligger på andra våningen och har alltså inte har några skyltfönster ut mot gatan. Just nu var dessutom entrén ganska stökig beroende på byggnadsarbeten på granntomten.

Då man har kommit upp en trappa lämnar man fullkomligt den bullriga gatumiljön och stiger in i en betydligt lugnare och trivsammare värld. Väggarna är klädda med träpaneler och i taket hänger ålderdomliga lampor. Och den rymliga affärslokalen är fylld med pipor, tobak, cigarrer och tillbehör i en omfattning, som jag aldrig tidigare upplevt.

Enorma lager
Efter att vi sett oss omkring i affären får vi en rundvandring genom de lagerlokaler som finns bakom själva butiken. I ett av rummen ser vi hylla efter hylla fyllda med pipor och ett par av de andra rummen hyser all tobak. Man kan knappast tro att det är sant och får all anledning att begrunda det faktum, att Chicago är en väldigt stor stad och att här bor betydligt fler människor än i hela Sverige. Iwan Ries har mer än 15000 pipor i lager och tonvis med tobak, både i lösvikt och på burk. Varje dag säljer man i genomsnitt 15 pipor, vilket innebär att man omsätter ungefär en tredjedel av det enorma lagret årligen. Postorderförsäljning är en betydelsefull del av verksamheten och svarar för 60 % av försäljningen. Man har kunder i hela USA och även i vissa europeiska länder. För att klara av detta har man 14 anställda, av vilka alla utom två arbetar heltid.

En tysk invandrare grundade firman Iwan Ries & Co grundades 1857 och kan i år alltså fira sitt 150-årsjubileum. Grundaren hette Edward Hoffman och kom invandrande från Tyskland. Hans första verksamhet i sitt nya hemland blev att öppna en liten exklusiv tobaksaffär i det då så berömda Sherman House Hotel. Här hade han inte enbart försäljning utan även egen tillverkning av cigarrer och piptobak. Men 1871 brann Chicago ner till grunden och ur askan från denna förödande brand växte ett nytt Chicago fram. I detta nya Chicago hade E. Hoffman & Co en given plats i det mest exklusiva affärsdistriktet.

Rörelsen växte och Edward Hoffman insåg att han inte längre kunde sköta allt helt ensam. Han övertalade då sin systerson Iwan Ries att komma över från Tyskland för att hjälpa honom. Året var 1891 och nu hade alltså den andra generationen av familjen trätt in i firman.

1898 drog sig Edward tillbaka och överlät ledningen åt systersonen. Denne fann det dock svårt att kombinera den tillverkning man hade med den service han ville ge sina kunder. Med Edwards goda minne såldes därför tillverkningsdelen av företaget, medan detaljhandeln stannade inom familjen och fick namnet Iwan Ries & Co.

Iwan Ries fick en dotter, Rosalie, som 1929 gifte sig med en anställd i firman vid namn Stanley Levi. Därmed var man framme vid tredje generationen. 1959 började deras son Charles ”Chuck” Levi i firman, och det är han som i dag leder verksamheten tillsammans med hustrun Susan. Sonen Kevin har dock redan varit med i 13 år, så den femte generationen är sedan länge på gång och beredd att ta över.

Det är en ständig ström av kunder under vårt besök trots att vi undvikit lunchtid, vilket är den livligaste delen av dagen. Rex Poggenpohl, som innan han flyttade till Hongkong  arbetade hos Iwan Ries, ger oss då den tidigare nämnda rund-vandringen genom de imponerande lagerlokalerna. Efter denna är jag lovad att få en stund i lugn och ro med Chuck Levi, men jag får vänta ett bra tag på grund av alla kunder som vill prata med honom. Men det gör inget, här i affären finns hur mycket som helst att titta på, så det är ingen risk att man har långtråkigt.

Tidigt ute med skandinaviska pipor
När så småningom Chuck blir ledig drar vi oss tillbaka till hans något stökiga men hemtrevliga kontor. Första gången jag stötte på namnet Iwan Ries var på 70-talet, då jag kom över några av deras kataloger. Det som då fascinerade och förundrade mig, förutom det enorma utbudet, var att man hade en del mycket exklusiva skandinaviska pipor. Här fanns pipor av Sixten Ivarsson, Viggo Nielsen och inte minst, vår egen Bo Nordh. Dessa pipmakare var vid den här tiden ganska okända i USA, så jag frågar Chuck hur det kom sig att man fick kontakt med dem och började saluföra deras pipor. Chuck berättar att det hela tog sin början redan på 60talet, då han själv nyligen börjat i firman. Hans föräldrar hade tydligen förtroende för honom och tyckte att de utan risk ibland kunde lämna företaget i hans händer, så de började göra årliga resor till Europa för att besöka pipmakare och fabrikanter. Italien och Danmark var de två mest intressanta länderna och från Italien började man bland annat importera Savinellis pipor. I Danmark inleddes ett samarbete med Stanwell och man köpte även pipor från några av de bästa pipmakarna. I detta sammanhang besökte man också Bo Nordh i Landskrona.

Hos Iwan Ries finns ett rikligt utbud av exklusiva pipor, men de betydligt billigare ”brukspiporna” dominerar trots allt: – Vi är mycket angelägna om att inte få någon snobbstämpel på oss, säger Chuck. – Av alla tobaksaffärer i USA har vi nog det största utbudet av ”drugstore tobacco”, tilllägger han med ett leende. Man är alltså angelägen om att ha någonting för alla smaker och plånböcker, vilket jag också kunnat konstatera då jag gått runt i affären.

Förbud har inte lett till någon nedgång
Vissa stater i USA var tidigt ute med förbud mot rökning på arbetsplatser och i offentliga lokaler. Jag frågar Chuck hur detta påverkat deras situation:

– Vi har för egen del inte märkt någon nedgång, säger Chuck. Men tyvärr har många mindre tobakshandlare tvingats slå igen. Det är alltså samma utveckling som vi kan se här i Europa. Antalet tobakshandlare minskar och handeln koncentreras till de få, välsorterade affärer som blir kvar. Det innebär ju också att handeln per postorder ökar och som nämndes tidigare står postorderförsäljningen för huvuddelen av den totala omsättningen hos Iwan Ries.

I detta sammanhang måste jag inskjuta en parentes angående varningstexterna på tobaksförpackningar: Inom EU har vi tyvärr blivit nödgade att vänja oss vid hiskliga budskap som tar upp så stor yta på paketen eller burkarna att det är omöjligt att göra en snygg förpackning. I USA är texten fortfarande liten och diskret och lyder på följande sätt: This Product Contains/Produces Chemicals Known To The State Of California To Cause Cancer, And Birth Defects Or Other Reproductive Harm. Det är alltså enbart i staten Kalifornien som man har erkänt tobakens skadliga inverkan. Jag har inga illusioner i den vägen, det är nog bara en tidsfråga innan tobaksförpackningarna i USA får en liknande utformning som den inom EU. Än så länge kan vi dock njuta av vackra förpackningar på tobak som köps i USA.

The House of the Three Star Tobacco
En sak Iwan Ries & Co är mycket stolta över är tobaksserien ”Three Star”. Detta är en serie tobaker som säljs i enkla påsar av aluminiumfolie till låga priser. Grundtanken är kunna erbjuda kunderna en bra tobak till ett lågt pris. Huvuddelen av recepten kommer från Chucks farfar, men en del har tillkommit senare. I dag omfattar serien 13 sorter. I början stod man själva för blandning och populära och kvantiteterna steg till sådana höjder att detta inte var möjligt. Så sedan länge har man lagt ut produktionen till ett företag i Richmond. Under mitt besök ser jag travar av lårar lite här och var. Dessa ska transporteras ut till

Pheasant Run, en hotell- och rekreationsanläggning cirka 40 km väster om Chicago. Dit ska Chuck och delar av hans personal bege sig – och så ska även vi.

Jan