Bulldog (Nov. 1999)

Bulldog är onekligen ett konstigt namn på en pipa och det finns heller ingen säker förklaring på hur den fått sitt namn. Någon sa en gång, att om det är någon pipmodell bör kallas just Bulldog så är det denna, och det kan väl vara en förklaring så god som någon. Genom att studera gamla pipkataloger kan man konstatera att det är en gammal modell. Sannolikt tillkom den på 1860- eller 70-talet.

01De kännetecknande dragen för en Bulldog är de dubbla      ringarna på huvudet. Dessa ringar bildar samtidigt övergång mellan den övre delen, som lutar inåt mot huvudets övre kant och den undre som övergår i den fyrkantiga halsen. Att halsen är fyrkantig innebär att huvudet smalnar av kraftigt nedtill och detta leder till ett problem. Längst ner blir väggarna tunna – åtminstone om man borrat tobakshålet cylindriskt – vilket gör att pipan är känslig för genombränning på dessa ställen. Så det finns anledning att vara försiktig när man röker in en nyanskaffad Bulldog.

03Namnet Bulldog är alla fabrikanter eniga om men sedan förekommer en hel del benämningar, där uppfattningarna går isär. En Rhodesian betecknar vanligtvis en Bulldog med ett lägre, bredare huvud. Enligt de flesta skall en Rhodesian också vara böjd, men här finns avvikande meningar. Pipan på bilden visar vad de flesta uppfattar som en klassisk Rhodesian, i detta fall kommer den från Orlik.

04En annan typ är Squat Bulldog, som har extremt lågt och brett huvud.

En Bulldog är lite speciell, vilket gör att det är få som är likgiltiga inför den – antingen är den en favoritmodell eller också tycker man inte alls om den. Jag skall genast erkänna att den tillhör mina favoriter, annars skulle jag kanske inte heller skriva det här. Men jag känner flera piprökare som knappast skulle kunna tänka sig att köpa en så ”ful” pipa. En sak är dock säker – den har inspirerat många pipmakare att göra sina egna varianter, som kan ligga mer eller mindre långt från den klassiska förebilden.

En variant är att lägga ringarna långt ner på huvudet.  Fördelen är att man undviker problemet med de tunna väggarna. Och visst blir resultatet elegant, åtminstone om det är sådana mästare som Tom Eltang eller Poul Ilsted som står för modellen. Poul Ilsted är förresten så förtjust i just Bulldogen att hans produktion huvudsakligen består av denna modell.
0506

Pipmakaren Peter Hedegaard har Squat Bulldog som sin specialitet. Här är halsen fyrkantig, men inte kvadratisk som hos den klassiska varianten, en nödvändighet eftersom pipan är så låg.
07

08Naturligtvis experimenterar pipmakare också med att göra halsen rund. Pipan med smal hals och överdimensionerat huvud är gjord av Mr. Andersen.

Personligen tycker jag inte om pipor som är delvis sandblästrade (eller rustikerade) och delvis släta. Men jag är inte konsekvent i detta avseende heller! På en Bulldog tycker jag de två ringarna bildar en så skarp avgränsning mellan den övre och undre delen att det kan vara mycket vackert om ena delen är blästrad eller rustikerad. Två pipmakare som gjort detta på ett förnämligt sätt är BANG och Poul Winsløw.
0910

Det bör också påpekas att de två ringarna runt huvudet inte är helt nödvändiga. Dunhill gör en modell som saknar dessa och det gör även Butz-Choquin.Dessutom kan det ibland vara bara en ring istället för de gängse två.

Som jag sade tidigare, en Bulldog är speciell, antingen gillar man den eller så tycker man den är klumpig och ful. Tycker man om den finns det ett närmast otroligt antal varianter att välja bland. Det verkar inte finnas några gränser för hur denna modell kan få en helt personlig och egen stil av en duktig pipmakare – och detta utan att man egentligen fjärmar sig särskilt långt från den klassiska förebilden.

Avslutningsvis kan jag inte underlåta att visa, hur en mästare som Bo Nordh kan variera denna klassiker.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Jan Andersson