En av de många pärlorna längs vår västkust är Halmstad och att komma dit en av de allra första sommardagarna, då solen strålar från en klarblå himmel, är härligt. Visserligen var det en lite kylig vind denna speciella dag i början på juni då jag besökte staden, men då det blåser är havet ännu vackrare med alla vita gäss som dansar på vågorna. När man sedan vet att man är på väg att besöka en ny svensk pipmakare, ja, då verkar gässen dansa ännu livligare.

Jonas Rosengren (*1972) bor med sin familj i en centralt belägen villa. Då man kommer in i trädgården bakom huset är det dock svårt att tro, att man befinner sig så nära centrum. Halmstad är trots allt en ganska stor stad med en myllrande trafik, men här i trädgården är det lugnt och skönt. Det beror på att Jonas hus är beläget i ett äldre villaområde utan genomfartstrafik och där den skyddande växtligheten hunnit växa till sig.

En mångsidig man
Jonas har ännu inte passerat de 40, men har trots detta hunnit prova på en hel del här i livet. Han har arbetat med fordon, varit flygmekaniker, odlat akvariefiskar, sålt vitvaror och en hel del annat. 2004 beslöt han sig dock för att bli lärare och började på lärarhögskolan för att studera biologi och matematik. Biologi tyckte han om men inte matematik, så detta ämne bytte han ut mot slöjd. Och det är som slöjdlärare Jonas nu är verksam.

Det var nog inte så konstigt att Jonas fastnade för slöjd, för på hans mors sida har man i flera generationer ägnat sig åt möbelsnickeri, så påbrå saknas inte. Och Jonas själv har alltid intresserat sig för hantverk. Det som verkligen tände honom var då han för några år sedan köpte sin första träsvarv. Det var en helt vanlig svarv, köpt på ett varuhus och avsedd för hobbybruk, och den pallade inte så länge för Jonas flitiga svarvande. Efter ett år var den utsliten. Då kom Jonas över en begagnad professionell svarv, som han har kvar än i dag. Visserligen använder man inte träsvarv när man gör pipor, men den är bra till mycket annat, såsom askfat och pipstoppare.

Att göra knivar intresserade Jonas, så för något år sedan besökte han den kände knivmakaren Börje Thelberg i Landskrona (presenterad i RR nr. 73). Det var vid detta besök tanken dök upp, att det skulle vara roligt om man kunde försörja sig på något hantverk, åtminstone till en del. Han framkastade tanken för Börje som sade: ”Varför börjar Du inte göra pipor?” Orsaken till förslaget var att Börje sedan något år tillbaka håller på att bygga om sin verkstad, så att han förutom knivar också ska kunna göra pipor.

Det där med pipor hade Jonas inte tänkt på, men han blev omedelbart intresserad. Han hade visserligen inte rökt pipa på många år och då det begav sig var det mest majskolvar som gällde. Därefter blev det huvudsakligen snus. Jonas började söka på nätet och där hittade han mycket om pipor, bland annat Svenska Pipklubbens sida. Första steget blev att anmäla sig som medlem. Sedan skaffade han boken om Bo Nordh, och då han såg de skönheter denne mästare skapat, blev han helt betagen. Det här med pipor var verkligen något han ville ägna sig åt. Jonas förstod dock att för att kunna göra bra pipor, som inte enbart är vackra att titta på, måste man veta hur en pipa fungerar. Så det där med att röka pipa måste återupplivas. Vid ett besök i Göteborg köpte han en Chacom-pipa och en burk tobak. Premiärblosset i den nya pipan togs i den vackra omgivningen i Botaniska trädgården och Jonas säger att det smakade precis så gott, som han hade föreställt sig.

Besök hos andra pipmakare
Då Jonas gick igenom förteckningen över pipmakare på vår hemsida, upptäckte han att det faktiskt fanns en i hans egen stad. Så den första kontakten blev med Lars-Göran (Gurra) Markunger. Sedan började bollen rulla snabbt. Vid ett besök i Linköping besökte han Ronny Thunér, nästa kontakt blev med Bengt Carlson i Lund och därefter Anders Nilsson och Martin Vollmer i Malmö. Jonas blev förbluffad över den öppenhet och hjälpsamhet de visade – alla delade med sig av sina kunskaper, kom med goda råd och hjälpte honom att få tag på material.

Som nog alla förstått är Jonas en handlingens man, så det tog inte lång tid förrän han skaffat den nödvändiga utrustningen och kunde göra sina första pipor. I dag har han en funktionell verkstad i källaren på sin villa. Jonas saknar dock att han inte kan se ut på naturen när han arbetar, så planerna framöver är att bygga ett uthus i den rymliga trädgården, en lösning som tillämpats av många pipmakare.

Släta och blästrade pipor
Vid mitt besök hade Jonas åtta pipor helt färdiga och ett antal på gång. Jag var förbluffad över att han på så kort tid lyckats nå en sådan perfektion, då det gäller det tekniska. Till och med ett så svårt moment som att färga in piporna snyggt, har han lyckats med. En stor hjälp har han säkert haft av de råd han fått från sina mer erfarna kollegor, men hans bakgrund som slöjdlärare och duktig hantverkare har givetvis också en avgörande betydelse.

Piporna är släta eller sandblästrade. Blästringarna gör Jonas, åtminstone än så länge, hos Vollmer & Nilsson i Malmö. Jonas initialer samt Sweden graveras in i piporna med en maskin, som ursprungligen ägdes av Dura Semjaniv. Sedan köptes den av Bengt Carlson, som dock inte tyckte han hade någon användning för den, så nu har den alltså hamnat hos Jonas.

Tiden går fort när man har trevligt. Jag kom tidigt på förmiddagen, men då Jonas hustru Kicki kommer hem från sitt arbete och barnen Oscar och Lucas slutat skolan, förstår jag att ett stort antal timmar förflutit. Jag måste ge mig iväg hemåt, dock i den fasta  förvissningen att det inte är sista gången jag besöker den trivsamma villan i Halmstad. Med den beslutsamhet och framåtanda Jonas visar, kommer det säkert att hända saker – och snabbt kommer det att gå, det är jag övertygad om.
Jan