Fribourg & Treyer (nov-2000)

FribourgTreyerOm man ska bege sig från ”Londons hjärta”, Piccadilly Circus, till Trafalgar Square är det naturliga vägvalet Haymarket. I dag är detta en bred, myllrande gata fylld med affärer och teatrar, men så har det inte alltid varit. Förr kom bönder, från på den tiden lantliga platser som Paddington, Kensington och Bayswater, hit för att sälja sitt hö till Londons hästägare, av vilka den största och mest betydelsefulla kunden var ”the Master of the King’s Horse”.

1705 öppnade den stora och magnifika Queens Theatre på Haymarket och därmed inleddes gatans epok som teatercentrum. Några år senare köpte en snickare vid namn John Potter byggnaden mitt emot Queens, no. 34 Haymarket, och öppnade där en betydligt mindre teater, som dock fick det anspråksfulla namnet Theatre Royal. I folkmun kallades den dock ”the Little Theatre in the Hay”. I byggnaden fanns en affärslokal som 1723 uthyrdes till den schweiziske snushandlaren James Fribourg, som ett par år tidigare etablerat sig i London. Detta arrangemang var gynnsamt, inte minst för James Fribourg, eftersom det regelbundet annonserades i tidningarna att förköp av biljetter till teaterns föreställningar kunde ske i Mr. Fribourg’s Snuff Shop.

James Fribourgs affär blev snabbt välkänd och James expedierade personligen sina kunder under de närmaste 15 åren. 1738 verkar det dock som att han ville utvidga verksamheten och tillsammans med sin franskbördige svärson Pontet öppnade han på Pall Mall snusaffären Fribourg & Pontet. Av okända orsaker drog han sig dock ur detta samarbetet bara ett år senare, men firman fortlevde under svärsonens ledning. Detta sidosprång kom dock mer än 100 år senare att orsaka trassel för den ursprungliga affären på Haymarket. Fribourg & Pontet flyttade då in i en ledig affärslokal på Haymarket 33, alltså grannfastigheten till Fribourg & Treyer. Man kan lätt föreställa sig den förvirring som två firmor i samma bransch och med så lika namn liggande sida vid sida orsakade. Det hela löstes sedermera genom att Fribourg & Treyer köpte konkurrenten och lade ner den.

En mötesplats för Londons societet.

Från mitten av 1700-talet leddes affären på Haymarket av James Fribourgs son Peter och det var under dennes tid affären kom att utvecklas till en verklig institution bland Londons förnäma societet. Den blev snart den mest kända och exklusivaste snusaffären i London trots att konkurrens från cirka 400 andra. Ett betyg på detta är att den ofta omnämnes enbart som the Snuff Shop och tydligen var det aldrig någon tvekan om vilken affär man avsåg. Man fick en kundkrets bland den yppersta överklassen i London och kungahuset var inget undantag, ja man kunde faktiskt räkna in även det belgiska kungahuset bland sina kunder.

Peter Fribourg sålde 1780 rörelsen till tysken Gottlieb Augustus Treyer. Det var i och med Treyers övertagande som firman fick namnet Fribourg & Treyer. Det tycks dock som om Peter Fribourg inte var helt tillfreds med Treyers sätt att sköta verksamheten, för den 12 november 1784 dök följande annons upp i Morning Herald:

Peter Fribourg, of Epsom Surrey, late SNUFFMAN and TOBACCONIST of No 34 in the Haymarket, near Piccadilly thinks it necessary to inform the Nobility, Gentry and Public in general, that he has not, nor ever had any connection whatsoever in partnership with Mr Treyer, who succeeded to the business of the said shop when Mr Fribourg retired in the month of March, 1780.

Det kan tyckas lite underligt att den mest betydande firman i England till att blanda och sälja en så genuint engelsk produkt som nässnus leddes först av en schweizare och sedan av en tysk. Nu bättrade dock Gottlieb Treyer på det hela genom att gifta sig med en engelska, Martha Evans. Paret blev barnlöst och eftersom Gottlieb Treyer saknade närmare släktingar testamenterade han alla sina tillgångar till hustrun. Så då Gottlieb Treyer avled kom rörelsen att hamna i familjen Evans och denna familj ledde sedan verksamheten ända tills den lades ner år 1982.

Från Snus till Tobak.

Snus hade förvisso varit högsta mode inom överklassen, men det höll på att tappa mark till förmån för pipa och cigarrer. Så i slutet på 1700-talet, då Gottlieb Treyer fortfarande ledde firman, började man importera piptobak. Några år senare inleddes också importen av cigarrer från Cuba. Man började göra egna tobaksblandningar på 1820-talet och från mitten av detta århundrade tillkom nya blandningar i en tät ström och flera av dessa finns kvar än i dag. 1859 började man också sälja briarpipor.

Snus, piptobak och cigaretter tillverkade Fribourg & Treyer själva och från 1912, då man köpte även den intilliggande byggnaden, var hela denna verksamhet koncentrerad till Haymarket (cigarettillverkningen flyttades något senare till Gerrard Street). Däremot har man aldrig haft någon egen piptillverkning och jag har inte någonstans kunnat finna uppgifter om vem som tillverkade deras pipor. Kanske var det olika fabriker vid olika tidpunkter. Klart är emellertid att piporna gjordes efter specifikationer från Fribourg & Treyer, för flera av deras modeller återfinns inte hos någon annan tillverkare.

FT-fasad-01En byggnad att minnas

Jag tror inte många som före 1982 gått från Piccadilly Circus till Trafalgar Square har kunnat låta bli att vrida huvudet åt vänster, stanna en stund och betrakta den vackra husfasaden på No. 34 Haymarket. De välvda träinfattade fönstren, dörrarna, och så texten i guld mot en blå bakgrund:

    Purveyors to the Royal Family Established 1720                                            Fribourg                                                                                                                                    Treyer

Tobacco and cigarette manufacturers

&

Havana Cigarr

Specialists.

Purveyors to their Majesties

the Kings of Hanover & Belgium

& His Royal Highness

the Duke of Cambridge

 

Detta var den kanske vackraste affärsfasaden i London och jag delar till fullo prins Charles indignation över hur man vandaliserade bland gamla byggnader i London under 80-talet. Jag är lycklig nog att ett par gånger ha besökt affären och då man klev in genom dörren steg man in i en helt annan värld. Utanför var den intensiva bullrande trafiken, där inne befann man sig fortfarande i förra seklet och tyckte sig höra hästdroskor – inte bensindrivna monster – utanför de välvda fönstren, vilka också i viss mån hjälpte till att förvanska verkligheten. Den gamla trädisken var kvar sedan affären öppnades år 1723 och likaså kopparvågarna ovanför. Dessa vågar användes ända till slutet för att väga upp tobak i.

Sista gången jag kom dit var våren 1982. Då möttes jag av ett anslag på dörren att affären var stängd men att deras tobaksvaror fanns att köpa hos Bewlay’s vid Piccadilly Circus. Det är möjligt att så var fallet, men jag gick aldrig dit. Numera är även Bewlay’s affär stängd. De skyhöga hyrorna i centrala London gör att det snart bara är mycket exklusiva kläd- och juveleraraffärer, souvenirbutiker och så förstås MacDonalds som har råd att ha lokaler där.

Fribourg & Treyers tobaker i Sverige.

Fribourg & Treyers tobaker har nu kommit tillbaka på den svenska marknaden. Som Du förstår av ovanstående blandas de dock inte längre av Fribourg & Treyer. I Tobaksburken kan Du läsa mina omdömen om tobakerna då och nu.

Jan Andersson