Från cirkusvagn till skola (maj 2005)

Lovev1I början på året nåddes jag av beskedet att pipmakaren Love Geiger och hans Sara väntade tillökning, och att man av den anledningen letade efter ny bostad. ”Vad bra att de har pipverkstaden i en cirkusvagn,” tänkte jag, ”den kan de ju dra med sig, vart de än flyttar.” Nu blev det inte så, lite senare fick jag meddelandet att de skulle flytta in i en gammal skola på Österlen och att där fanns ett utmärkt utrymme för en pipverkstad. Den 20 februari födde Sara en dotter som gavs namnen Indra Vilja Katja, och en dryg månad senare fick jag träffa denna förtjusande lilla flicka vid mitt första besök i familjen Geigers nya hem. Det gick inte att ta fel på Sara och Loves lycka över sitt barn, och Indra betraktade med vaksamt intresse den mustaschprydde farbror som gjorde intrång i deras privata lilla värld.

Olseröd – ”a village with a view”

Men låt oss ta det där med bostaden. Det lilla samhället Olseröd ligger bara 3 kilometer från den skånska ostkusten, strax öster om Degeberga. Samhället är mycket högt beläget, så utsikten ner mot kusten är vidunderligt vacker. På högsta punkten ligger den gamla folkskolan, byggd 1914, och det är i denna Love och Sara bosatt sig. Skolverksamheten upphörde redan på 50-talet och nu innehåller huset tre lägenheter. Den lägenhet Love och Sara hyr är mycket rymlig, med stora rum och högt i tak, så som det ofta är i äldre byggnader. Ett av rummen har Love inrett till en välfungerande pipverkstad. ”Men vad blir det nu av cirkusvagnen, Love”, undrar jag smått förskräckt. Denna vagn är så unik och charmig, att det vore ett helgerån om den kom i orätta händer och kanske bara blev stående för att förfalla. ”Den kommer vi att behålla”, försäkrar Love, ”den får stå kvar ute på Moder Jord (det kollektiv där de tidigare bodde), vi ska inreda den så att vi kan ha den som sommarbostad i framtiden.” Jag känner mig väldigt lättad, en sådan klenod som denna cirkusvagn måste bara bevaras.

Bambu – eller?

Love13Vi sitter i Loves trevliga verkstad, Sara och Indra kommer in med en kopp kaffe och livet är som allra bäst. När jag tittar ut genom fönstret kan jag skymta havet i fjärran, en utsikt som är inspirerande för varje kreativ människa. I ett ställ står några påbörjade pipor och efter att ha sett Loves hemsida – där står ”Sold” på alla piporna – misstänker jag, att så särskilt många färdiga pipor får jag nog inte se. På min fråga plockar Love dock fram två pipor som är så nya, att han ännu inte hunnit lägga ut dem på nätet. Den ena är ett horn och den andra en ganska lång pipa med skaft av bambu – tror jag, ända tills Love visar att så faktiskt inte är fallet. Halsen är gjord av buxbom! Det har under de senaste åren blivit populärt att göra imitationer av bambu, men Love har här drivit det hela till sin spets genom att göra en imitation med knottror och allt, så perfekt att jag alltså först trodde att det var riktig bambu. En fantastisk prestation!

Pipor med personliga namn

Love sätter ett eget namn på varje pipa han gör, så jag kunde inte låta bli att fråga vad de två pipor han visat mig heter. Hornet kallade han rätt och slätt Concave Horn, den andra hade han ännu inte bestämt namnet på. ”Jag ska fundera på saken, så mailar jag dig”, sa Love. När jag kom hem hade jag redan ett mail; han hade bestämt sig för The Erroneous Elephant, vilket väl ungefär betyder ”den oriktiga elefanten”. Jag förmodar att förklaringen till namnet är, att pipan i mångt och mycket liknar den modell som kallas Elefantfot – men ändå inte riktigt.” Är det inte svårt att hitta på namn till alla pipor”, undrar jag, ”det har ju under årens lopp blivit några stycken?” ”Tja, det var lättare i början”, svarar Love lite undvikande.

Termitrustikering

Love14Jag lägger märke till några halvfärdiga pipor med mycket speciellt utseende. Piporna har hål över hela ytan, vilket gör att de närmast ser maskätna ut. Love kallar det ”termitrustikering,” vilken görs genom en kombination av sandblästring och rustikering. Först sandblästras pipan, sedan görs hålen med ett borr och slutligen sandblästras den igen. Denna sista sandblästring gör att hålen blir oregelbundna och får pipan att se naturligt ”maskäten” ut. Mycket annorlunda och effektfullt, vilket jag hoppas framgår av bilden. Love har också börjat använda ett nytt material till tapparna på munstyckena. Det heter Delrin, och är ett plastmaterial. Det speciella med detta material är att det är ”självlubricerande”, vilket betyder att det håller sig lite oljigt så att tappen alltid löper lätt. Tappar har ju annars en benägenhet att vid viss väderlek gå trögt och ojämnt. De jag provade vid mitt besök fungerade alldeles utmärkt.

Nytt graderingssystem

En annan nyhet är, att Love kommer att kvalitetsgradera sina pipor i fortsättningen. Beteckningarna har han hämtat från den nordiska mytologin och följande beteckningar kommer att användas på alla släta pipor: Muspelheim, Nithavelir, Midgaard, Valhalla, Asgaard och Ygdrasil. Alla som är lite hemma i nordisk mytologi förstår säkert att Ygdrasil, den kraftfulla asken som stod i Midgård, är beteckningen på de bästa piporna. För att citera Love själv är Yggdrasil en ”Special grade for those truly unique shapes with top quality grain.” Det lär inte vara många pipor per år som får bära denna beteckning. Preliminärt kommer piporna att stämplar med första och sista bokstaven i varje namn, men exakt hur detta ska utformas har Love ännu inte bestämt. Love gör släta, sandblästrade och rustikerade pipor. Utrustningen för sandblästring har han dock ännu inte flyttat till Olseröd. Men det finns ett rum i ett uthus som är tänkt att hysa denna bullrande maskin.

Specialverktyg

Love15 I en pipverkstad hittar man alltid verktyg som är unika, något som pipmakaren själv hittat på. En sådan pryl som fångade mitt intresse var en anordning för att rustikera pipor. Det är helt enkelt en T-koppling för vattenledningar, i vilken Love fäst ett stort antal spetsiga stålspikar. Genom att trycka detta verktyg hårt mot pipan och vrida, får man fram en jämn och fin rustikering. Enkelt och effektivt! I en garderob förvaras det lager av briar som ligger för torkning. Ordningen är exemplarisk, varje kloss är slipad så att man tydligt kan se ådringen och dessutom graderad efter kvalitet.

Chicago får vänta Love har hittills undvikit återförsäljare utan sålt piporna via sin sida på internet. Ett undantag finns dock, han har en återförsäljare i Ryssland. Hela den gamla östsidan är en marknad som ökar alltmer, och suget efter pipor från vår del av världen är i ständigt tilltagande. Det var tänkt att Love skulle åka till Chicago nu i vår och där visa upp sina pipor vid den stora ”pipe-show” man arrangerar årligen. Så blir det dock inte. Love vill gärna ha familjen med och Indra är ännu för liten för en sådan resa. Dessutom har han sålt så mycket pipor, att han inte hinner få tillräckligt många klara för att resan ska kännas meningsfull. Chicagobesökarna får dock ändå möjlighet att se Loves pipor; de han hinner få färdiga kommer Per Billhäll att ta med sig. Ute på gården strålar solen, men en isande kall vind från havet gör ändå att man huttrar lite smått. På baksidan av huset går en tupp och några hönor och pickar fridfullt. Det är inte Love och Sara som satt upp med hönseri, hönsen tillhör ägaren till huset. Jag tittar en sista gång på den vackra utsikten, tar avsked av Love och sätter mig i bilen. Sara och Indra har begett sig till Stenshuvud för en promenad – jag hoppas det inte är för kallt för Indra, så att hon drar på sig en förkylning.

Jan Andersson

Love32