Andreas Bennwik (maj 2014)

Bennwik-01För ganska exakt två år sedan träffade jag för första gången Andreas Bennwik. Det var på Tobaks & Tändsticksmuseum på Skansen, då de invigde sin utställning Swedish Delight. Andreas hade med sig några pipor som han visade för mig. De var väl inte perfekta tekniskt sett, men man såg att detta var en man med sinne för form och harmoni, så jag såg fram emot att följa hans fortsatta utveckling. Jag är tyvärr dålig på att hänga med i allt som händer i olika medier på nätet, men det dröjde inte länge förrän jag från flera håll fick påstötningar om, att jag borde Bennwik-02titta på Andreas pipor. De imponerade verkligen och jag och andra förstod att detta var en grabb vi måste hålla ögonen på. När jag sedan fick höra att han skulle besöka Tom Eltang några dagar under påskveckan, kunde jag givetvis inte missa detta gyllene tillfälle att träffa honom igen. Det är betydligt enklare för mig att åka till Köpenhamn än till Stockholm.

Ett intresse föds
Andreas är infödd stockholmare (*1979) och har sedan förblivit staden trogen. Ända sedan han slutade skolan har han jobbat som illustratör, huvudsakligen med annonser men han har även gjort en hel del både bok- och skivomslag. För ungefär tio år sedan började han så smått intressera sig för pipor och den första pipan, en Vauen i prince-modell, inhandlades vid ett besök i Berlin. Men någon riktig höjdare tyckte inte Andreas det var att röka pipa, så det blev bara några enstaka stopp då och då. Kanske berodde det på valet av tobak. Men trots att denna första upplevelse av piprökning inte var odelat positiv ökade intresset så småningom och han började leta efter information på nätet. Han upptäckte att där fanns mycket att hämta, inte bara en massa bilder på både vackra och ibland mindre vackra pipor, utan även konkreta handledningar i hur man med enkla verktyg kan göra en pipa själv. Ett första steg blev att han köpte en samling begagnade pipor från ett dödsbo och började renovera dem. Upplevelsen att se hur en väl använd pipa kan förvandlas till att se nästan ny ut, stärkte Andreas i hans önskan att göra egna pipor. Ambitionen då var bara att göra några pipor för eget bruk. Han köpte några förborrade klossar från en firma i Tjeckien och satte igång. Sedan inhandlades ytterligare några från P. H. Hermann i Danmark. Men snart upptäckte han att man fick större frihet att ta tillvara ådringen och välja modell, om man använde klossar som inte var förborrade. Dock hade han vid den tiden ingen svarv, så han fick använda färdiga tappar av teflon.

Kontakter med andra pipmakare
Bennwik-04Den första kontakten med andra pipmakare togs för två år sedan, då han per telefon tog kontakt med Love och Sara Geiger och fick en hel del goda råd. I samband med en rundresa i Skåne avlade han också ett besök hos dem. Samma år besökte han även Tom Eltang. Dessa besök ledde till en önskan att komma vidare inom pipmakeriet och Andreas förstod att först och främst måste han inhandla en svarv, något som skedde ganska omgående.
Kontakten Andreas knutit med Tom Eltang vid sitt första besök ledde till, att han förra året tillbringade fyra dagar hos honom och fick lära sig det grundläggande inom pipmakeriet. När jag nu träffade Andreas var det alltså andra gången han jobbade hos Tom, och även denna gång Bennwik-03varade besöket i fyra dagar. Avslutningen blev på lördagen, vilket faktiskt var påskafton, då Andreas var i the Danish Pipe Shop på Strøget för att visa upp sina pipor. Jag hade tillfälle att se de pipor han hade färdiga (och även några som var på gång och skulle bli färdiga till lördagen) och är övertygad om att de drog till sig stort intresse bland kunderna på Ströget. Andreas är lite lyrisk över att få arbeta i Toms verkstad. Dels har han en mästare att fråga om han är osäker på något, dels är det gott om plats och här finns alla maskiner och verktyg man kan önska sig. Just det här med gott om plats är lite av ett problem för Andreas. Hemma i lägenheten i Saltsjöbaden utnyttjar han en garderob som verkstad och det lilla utrymmet begränsar möjligheterna att ha många maskiner. Det han nu mest önskar sig är en bandslip, men en sådan tar plats. Drömmen är givetvis att i framtiden kunna flytta till en villa med ett lämpligt utrymme för en pipverkstad.

De klassiska modellerna är förebild
Bennwik-06bDe pipor jag sett av Andreas är små till medium i storlek, alltså den storlek de flesta i vår del av världen föredrar. Det stora flertalet består enbart av briar och ebonit och saknar utsmyckningar. Dock använder han ibland såväl bambu som horn, men inte på särskilt många pipor. ”Ska jag använda något sådant material ska det finnas ett syfte med det”, som Andreas så väl uttrycker det hela. Och visst är det så. Utsmyckningar ska inte hängas på för sin egen skull, de skall tillföra pipan något. Samtliga pipor jag såg vid mitt besök var släta och huvuddelen ligger nära de klassiska modellerna. Andreas berättar att han har gjort ett fåtal rustikerade pipor, men sandblästring har han ännu inte provat. Men det kommer säkert i framtiden, när han fått mer utrymme till förfogande.
Bennwik-07b

Briar – ett fascinerande material
Att Andreas har ett utpräglat sinne för form är inte förvånande med tanke på det yrke han har. Men han intygar att detta med att arbeta i ett levande material som trä var något nytt för honom, något han inte ägnat sig åt sedan träslöjden i skolan. Men han är fascinerad av de möjligheter detta material ger, samtidigt som det är en utmaning att övervinna de svårigheter det bjuder på. Jag hoppas Andreas hade en fantastisk dag inne på Strøget på lördagen och fick tillfälle att visa sina pipor för ett stort antal kunder. Det är de verkligen värda. Och jag är övertygad om att vi inom en inte allt för avlägsen framtid får anledning att återkomma till honom här i Rökringar.
Jan
Bennwik-05