Denna artikels inledande vinjett är ett självporträtt av Robert Storm Petersen, det vet varje dansk och mången svensk. Han är dansken personifierad, gemytlig, humoristisk, jovial och underhållande. Alltid med en pipa eller cigarr i munnen. Den slingrande röken lever i symbios med hans dagliga arbete vid skrivbordet. Röken är i själva verket en nödvändighet för hans skapande.

Storm P, som alla kallar honom, föddes för 125 år sedan i Valby  i utkanten av Köpenhamn. Storm var hans moders familjenamn. Fadern Petersen var slaktare och öppnade efter ett par år butik intill Sankt Nikolajkirke alltså mitt i centrum av stan. Storm P fick tidigt hjälpa till i förrättningen, men med slaktarkniven blev han aldrig vän. Då var det lättare att bli vän med familjens budhäst. Kanske grundades där hans erkänt stora kärlek till djur –  inte minst hundar. I Köpenhamn har länge funnits en levande kabarétradition, och det hörde till nöjena att besöka den lokala teatern för att möta kuplettsångare, skådespelare och andra underhållare. Scenens folk hörde till den petersenska familjens vänkrets, och säkert njöt gästerna många gånger söndagens oksestek i det generösa slaktarhemmet.

Storm P fann tidigt att scenens värld passade honom bättre än slaktarboden. Särskilt som han visade en komikerådra och en fallenhet för att inför öppen ridå i snabba teckningar karikera sin omvärld. Storm P närde i 20-års åldern drömmen om att bli konstnär. För oss lever han kvar som en gudabenådad tecknare där pennan outtröttligt finner sin väg på papperet och fram träder dessa underfundiga kommentarer till det dagliga livet så levande uppfattat av honom.

Storm P kom att bosätta sig i kvarteren intill Frederiksbergs Slott. Stiger ni av tåget på Hovedbanegaarden har ni Vesterbrogade utanför, gå den åt väster så övergår den i Frederiksbergs Allé. Här tog han sina dagliga promenader och ofta besökte han Olle Linds antikvariat för en pratstund. En gång när han kom in var en för honom okänd kund där. Han presenterade sig som tjänsteman i Priskontrollen och sade gravallvarligt: ”Ni säljer era böcker till för lågt pris! Jag kommer tillbaka lite senare för att kontrollera att ni höjt dem”. Practical Jokes roade honom uppenbarligen.

1949 slutade han sina dagar och för eftervärlden återstod det bl.a. att ta hand om 60000 teckningar. Ett litet museum öppnades 1977 i Slotshavens vänstra grindstuga, en före detta polisstation. Idag disponerar museet hela huset och hit kommer många besökare inte minst skolklasser för att möta denna legend som alltjämt förnöjer dem.

Inför denna artikel om Storm P besöker jag museichefen Jens Bing, en levande uppslagsbok om vår vän. På kontoret får jag bläddra i Storm P´s Den lille pibebog från 1947 och hans högintressanta boksamling. I museet exponeras målningar, teckningar, teateraffischer och en trappa upp hans pipsamling och hans arbetsrum. Vid fönstret står pappans stora arbetsbord där de dagliga tidningsteckningarna kom till. I ena hörnet av rummet står en stor flätad korg fylld med de pipor Storm P rökte. Med denna luftiga förvaring hade han funnit ett idealisk sätt att få piporna torra. På skrivbordet står alltjämt ett 25-tal tobaksburkar ur vilka han valde den sort som bäst passade hans aktuella sinnesstämning.

Men Storm P samlade också pipor från hela världen. I två vackra holländska vitrinskåp samt tre i väggarna infällda montrar förvaras ca 450 dyrgripar. Dyrgripar inte bara för deras sällsynthets skull utan ofta för att de tillhört berömda personer. Många är skänkta till honom. Vid en väns frånfälle tog han gärna hand om dennes rökverktyg som han säkert beundrat ofta under gemytliga samkväm. Här finns sjöskum i alla former, en så stor att dess ägare var tvungen att stå upp när han rökte den. Bruyere-pipor, en skulpterad i form av Voltaires huvud och ägd en gång av den franske skalden Paul Verlaine.

Och så många kritpipor, Storm P´s favoriter. Någonstans berättar han att han som 12-åring tog sina första bloss i en dylik, och kanske grundades då hans förkärlek för detta material. Man kan se framför sig tonårsgänget som han döpte till ”The Smoking Boys” sittande bakom ett plank rökande dessa för pojkarna så kära dyrgripar. När Storm P fyllde 50 år skänkte vännen och skådespelaren Johannes Poulsen honom ett handgjort silveretui till en av de bevarade och alltjämt nyttjade kritpiporna, en födelsedagspresent han säkert satte extra stort värde på. Hela pipsamlingen kan inte presenteras här. Ett museibesök rekommenderas. På sommarhalvåret är det öppet tisdagsöndag, på vinterhalvåret lite färre dagar.

Här skall bara tas upp tre objekt med svensk anknytning. Ett originellt piphuvud i glacerad keramik fångar mitt intresse. Det är gjort av den svenske keramikern Patrick Nordström (1870-1929) född i Höganäs, utbildad på slöjdföreningens skola i Göteborg. Verksam i Köpenhamn från 1900 och bosatt  i närheten av Storm P. Pipan föreställer  en känd folketingsmand, Storm P och Patrick har säkert haft roligt åt karikatyren. En annan svensk som gjort sig ett namn i Danmark är skulptören Gerhard Henning (1880-1967). Även han utbildade sig i Göteborg och lärde då känna konstnären Ivar Arosenius. Han skänkte Storm P en sjöskumspipa där han i lågrelief skulpterat en naken kvinnokropp. Jag citerar Storm P i översättning ur Michael Iversens fina översikt över Storm P´s pipor i Piber & Tobak (nr 97-100): ”Sjöskum är det mest levande material av alla – tänk om en skulptör skar ut en ljuvlig kvinna och man därefter röker henne till en mulatt”.

Sist fastnar jag för en kufisk pipa i trä i form av en krokodil med svansen-munstycket framåtböjd och huvudet som lock över eldstaden.

På fotot från 20-talet ser vi pipan ligga till vänster. Storm P och Mads, hans första fru, beundrar samlingen som ännu så länge är ganska blygsam. Han med pipa i mun förstås och hon….ja vad är vi vana att se danska damer röka? Pipan är ett arvegods efter vår folkkäre Arosenius. I Den lille pibebog har han själv skrivit att pipan är gjord av en bohuslänsk fiskare.

Min dag på museet går mot sitt slut. Jens Bing skall ha stort tack för ett generöst mottagande och för att vi får disponera några bilder ur museets samlingar. Jubileumsåret firas bl.a. med att firman Orlik Nobel A/S tagit fram en Storm P-modell med silverring graverad med vinjetten i denna artikels början. Pipan kallas för en calabash, en modell som Storm P var särkilt förtjust i – han var ju bäste vän med självaste Sherlock Holmes. En calabash är det dock förvisso icke, men lustigt nog ligger i ett av skåpen en riktig calabash stämplad ORLIK och säkert en bra bit över hundra år gammal. Jubileumspipan är i alla fall mycket vacker och blir er för 890 dkr.

Buss nr 28 för mig  direkt till Hovedbanegaarden. En röd korv får avsluta min köpenhamnsvisit, tillbaka far jag med tåget över bron från det land där en korvgubbe heter en pølsemand.

Johan Hedborg